Min presentation som kandidat till posten som styrelseledamot i Feministiskt initiativ:

Jag förknippas mest nuförtiden, tror jag, med den feministiska antirasistiska tankesmedjan Interfem som jag, Rita Creighton och några andra fiare drog igång november 2006. Jag har bott en stor del av mitt liv i Storbritannien med en pakistansk pappa och en norsk mamma. Jag har även som barn bott ibland annat Norge och Indien, och som vuxen i Hongkong. Engelska är mitt första språk. Mitt politiska engagemang började i protesterna mot Falklandskriget på 80-talet. Jag var senare lokal kampanjsamordnare under gruvarbetarstrejken, studentpolitiker i Labourpartiet och aktivist i CND – Campaign för Nuclear Disarmament (kärnvapensmotståndet).

1994 grundade jag och några vänner Majornas Enastående Föräldrar i Göteborg – Där drev vi självhjälpsgrupper, en tidning, ett kulturkafé/soppkök och Kalabalik, ett föräldrakooperativt dagis för ensamstående föräldrar. Jag varit engagerad i lokala utvecklings- och miljöfrågor – t.ex. med ett bilkooperativ och med landsbygdsutveckling. Jag gick med i Fi april 2005 och har varit aktiv lokalt och nationellt sedan dess. Jag är utbildad ekonom och kulturgeograf och har varit doktorand och lärare inriktad på global handel och internationellt företagande (jag har - liksom Anders Borg - inte disputerat). Jag har arbetat bl.a. som projektledare i Enastående föräldrar i Göteborg, med arbetsmarknadsprojekt i Spånga-Tensta, som affärsrådgivare för kvinnliga företagare i Hedemora, med jämställdhet och integration på länsstyrelsen i Stockholm och som projektledare i Interfem.

Jag anser att feminism är kampen för rättvisa och mot alla former av våld – Våld mot kvinnor i och utanför hemmet, krig, rasism och alla former av kränkningar och förtryck. Jag anser att en av feministernas viktigaste uppgifter är att ifrågasätta samhällets strävan efter en ständig ekonomisk tillväxt – En tillväxt som vi bara kan uppnå genom att utarma jordens resurser och skapa bestående global och social orättvisa. Med min utbildning i national- och företagsekonomi, samt den förståelse jag har om Sveriges ekonomi och världsekonomin, har jag alla förutsättningar att bli den finanspolitiska talespersonen som Fi har saknat.