on feminism and food in Swinglish

Pereto konsult - Jag startar företag!

2011-07-22T15:46:00.006+02:00

Tjänster för små företag och föreningar

www.pereto.se

Det kan vara svårt för ett litet företag eller en liten förening som inte har en anställd administratör att hinna sköta ekonomiarbetet i organisationen. Jag kan hjälpa till och med den allra minsta förening till en låg kostnad. Om du är ensamföretagare på heltid eller deltid kan du ägna dig åt det du vill medan jag sköter allt det administrativa arbetet åt dig.

Har ni projektidéer? Genom dynamiska workshops kan jag hjälpa er formulera och förankrade era idéer inom och utanför organisationen. Jag ser var och hur ni kan få finansiering för den verksamhet ni vill driva. Jag kan vägleda er i hur ni kan utforma miljö- och antidiskrimineringsplaner och hur ni kan integrera lärande utvärdering från starten.

När ni väl har fått finansiering och ska komma igång med ett projekt kan jag hjälpa er hålla projektet på rätt kurs genom att vara en mentor eller handledare för projektledare. Tillsammans kan vi lägga upp en plan för projektets uppföljning och utvärdering.

Redovisning

- bokföring, bokslut och skattedeklaration

- utbetalningar, projektadministration och fakturering

- företags- eller föreningsstart och registrering

Projektdesign

- projektplanering och finansiering

- miljö- och antidiskrimineringsplan

- handledning för projektledare och ensamföretagare

Utvärdering

- följeforskning

- löpande projektuppföljning

- lärande utvärdering

Ta gärna direkt kontakt med mig om du vill veta mera om hur jag kan hjälpa ditt företag eller förening eller om du känner någon som kan ha nytta av de tjänster jag erbjuder.

Tfn: 076-024 32 44 eller maila: info@pereto.se

Ain’t I a woman? The campaign for undocumented women's rights to protection from personal, institutional and structural violence

2011-05-01T20:30:00.003+02:00

Summary of an address given by Zakia Khan from Interfem the feminist antiracist think-tank Feministid tulevad kell kolm conference in Tallinn, Estonia, 27 November 2010.

In the first part of this talk I will give you the background and motivations for starting Interfem and some of the ideological origins of antiracist feminism in Sweden. I will start by covering a number of the central concepts and ideas that are the focal point of our think-tank. I will discuss institutionalised and structural racism and the “invisibilisation” of racist structures and practices, and why we never talk in terms of gender equality, integration, diversity and multiculturalism. I will compare the concepts of anti-racism and contra_racism: Can a white person be antiracist?

In the second part of this talk, against the background of the concepts and ideas I have presented earlier, I will discuss the violence undocumented migrant women face and the institutionalised racism that let society – that is to say those individuals privileged with citizenship – accept and ignore the vulnerability, violence and appalling conditions undocumented migrant women face.

If you are expecting sob stories of individual plights, I am afraid you will be disappointed. The issues here are not the plight of unfortunates, but the dehumanisation and “invisibilisation” that our legal frameworks and institutional practises create for a group marked as inferior through collective condemnation based on notions of class, race, skin-colour, and the inferiority of certain religions, which, in Europe, is almost always Islam.

Antiracist feminism

Anti-Racist Feminism is characterized by an intersectional approach that asks: In a world permeated by structures of domination and oppression how do such social constructs as racism and sexism interact?

As the name suggests, anti-racism is implicitly based on the rejection of the multicultural approach, which overwhelmingly focuses on the celebration of ‘difference’ and culture without challenging power and injustice. By asking us to tolerate differences, the multicultural approach is incapable of going beyond the assumption that human beings can be assigned to discrete groups which posses a natural set of different characteristics.

Intersectionality

Intersectionality is a term we can use to describe how various socially and culturally constructed categories of discrimination interact on multiple and often simultaneous levels, contributing to systematic social inequality. Intersectionality holds that the classical models of oppression within society, such as those based on race/ethnicity, gender, religion, nationality, sexual orientation, class, or disability do not act independently of one another; instead, these forms of oppression interrelate creating a system of oppression that reflects the "intersection" of multiple forms of discrimination.

Structural, cultural, institutionalised and racialised violence

Structural violence is a form of violence based on the systematic ways in which a given social structure or social institution harms people by preventing them from meeting their basic needs. Institutionalized elitism, ethnocentrism, classism, racism, sexism, adultism, nationalism, heterosexism and ageism are some examples of structural violence. Structural violence and direct violence are highly interdependent. Structural violence inevitably produces conflict and oftendirect violence, including family violence, racial violence, hate crimes, terrorism, genocide, and war.

Cultural violence

'Cultural violence' refers to aspects of culture that can be used to justify or legitimize direct or structural violence, and may be exemplified by religion and ideology, language and art, empirical science and formal science. Cultural violence makes direct and structural violence look or feel "right," or at least not wrong.

Colonial Mentality

Is the idea that people, once subject to colonial or imperial rule, latch onto physical and cultural differences between the foreigners and themselves, leading some to associate power and success with the foreigners' ways. This eventually leads to the foreigners' ways being regarded as the better way and being held in a higher esteem than previous indigenous ways. In much the same fashion, and with the same reasoning of better-ness, the colonised may over time equate the colonisers' race or ethnicity itself as being responsible for their superiority.

White privilege

Whiteness refers to the cultural, historical and sociological aspects of people identified as white, and the social construction of whiteness as an ideology tied to social status. There are social, political, and cultural advantages accorded to whites. These advantages seem invisible to most whites, but obvious to others: whites are carefully taught not to recognize white privilege, as males are taught not to recognize male privilege.

Who decides what racism is?

Q: Who has the right to define racism? A: The individuals who feel themselves aggrieved. I can illustrate this issue with the examples of the Swedish debate initiated by the ice-cream “Nogger Black”. 94.9 % of Aftonbladet's readers thought that the name was not racist; and the “Nigger Quarter” in the Swedish town Karlstad.

Quoting the official response of the the National Land Survey: “it is unlikely that many people perceive the name as offensive.” The response goes on "Rather, one should perceive the name as an exotic and imaginative".

A liberal politician: “There is an old name, and if we continue to remove names that some feel offended by it will in the future we will have an immensely poor cultural history.”

“Anti-Racist solidarity is achieved only when basic conditions for self-definition, self-activity, and community organization have been met… It may be defined as the conscious coordination of anti-racist commitment and action across ethnonational and racial boundaries. Put another way, effectiveness in anti-racist mobilization depends on the ability to make allies. What is living and useful about the rather debased construct of multiculturalism, what is politically meaningful about it, can be identified with this concept of solidarity." – Howard Winant, The World is a Ghetto

Question: How does one deal with white privileges and positions of difference and how does one combat racism if there is no united anti-racist movement?

Undocumented migrant women and violence

Traditionally undocumented migrants have been represented as male workers, and women have only been considered as migrants in the context of family reunification. The “invisibilisation” of women migrants means that many of the rights abuses and violence to which they are subject are under-reported or ignored.

Gender-related persecutions and violence may be the cause of women’s decision to migrate, but gender-related violence may not be recognised as a basis for protection in the country to which they migrate. Female migrants face additional risks while attempting to reach their destination. These include:

Sexual harassment and violence by border guards or fellow migrants
Being coerced to provide sexual favours in exchange for safe passage for themselves or fellow migrants
Engaging in sex for survival or protection from violence when they are stranded in transit and without livelihood alternatives.

For undocumented migrant and refugee women who are victims of violence, insecurity is reinforced by a lack of protection afforded by the relevant national authorities. At the same time the interaction of gendered and racial discriminations mean that violence against them is not recognised or not taken seriously. Institutional and structural racism may also prevent police and judicial authorities from recognising or taking seriously forms of racist and sexist violence.

Violence against women may encompass the following:

Physical, sexual and psychological violence occurring in the family, including battering, sexual abuse of female children in the household, dowry-related violence, marital rape, female genital mutilation and other practices harmful to women, non-spousal violence and violence related to exploitation
Physical, sexual and psychological violence occurring within the general community, including rape, sexual abuse, sexual harassment and intimidation at work, in educational institutions and elsewhere, trafficking in women and forced prostitution
Physical, sexual and psychological violence perpetrated or condoned by the State, wherever it occurs.

In Europe, undocumented women face legal and structural barriers which prevent them from having access to essential services such as accommodation, health, education and workplace protection. Systematically exposed to abuse, they risk deportation if they contact the police, are denied access to women’s shelters and are unable to obtain financial assistance granted to victims of violence. The systematic abuse facing undocumented women caught up in Europe’s ‘fight against irregular migration’ remains hidden in the eyes of policy makers.
The network No One is Illegal (Ingen människa är illegal) in Sweden works to provide practical support to undocumented migrants and refugees. In the campaign Ain’t I a woman? for undocumented women's rights to protection from personal, institutional and structural violence, a number of organizations, among others the feminist antiracist think-tank Interfem, collaborate to demand amendments in legislation so that:

The Violence Against Women Act takes precedence over the Aliens Act.
The Aliens Act is clarified to ensure a legal practice in which women's asylum claim in itself be regarded as sufficient evidence to lead to permanent residence in the asylum procedure.
Undocumented women involved in a criminal investigation are granted temporary residence permits during police investigation or court proceedings.

References: http://aintiawomankampanjen.wordpress.com/
http://www.picum.org/

Om vi förstatligar Saab gör vi en insats för att rädda både Trollhättan och världen

2011-04-18T12:41:00.000+02:00

Staten pumpar in pengar till ett företag som förblöder. Det är dags att gå in och köpa Saab. Inte för att rädda bilindustrin utan för att rädda de 4000 anställda, 800 underleverantörerna och Trollhättan. Vad skulle det innebära? Dels att staten garanterar löner under en övergångsperiod, dels att staten betalar leverantörsskulderna. Under tiden kan staten gå in med investeringsstöd som kan leda till jobb i andra branscher och andra sektorer.

Men OM vi (skattebetalare) blir nya ägare till Saab, kanske vi ska fundera på att behålla företaget. Då kan vi göra det den svenska bilindustrin inte förmår göra på egen hand: ställa om produktionen så att vi får de bilar vår värld behöver.

Som etanolpionjär har Saab varit med och skapat miljöförstörelse, matbrist och fattigdom i världen. Miljöbränslemålen i EU och USA har lett till stigande priser på majs och socker som används till produktion av etanol. Den kraftigt ökande efterfrågan har fått många av världens jordbrukare att styra om från mattillverkning till biobränsletillverkning. Detta har lett dels till urholkning av en biologisk mångfald, dels till matbrist och prisökningar. Många länder förmår inte producera tillräckligt med mat för sin egen befolkning.

Det är möjligt att öka matproduktion, säkra matsuveränitet, sänka matpriser, minska fattigdom och undernäring globalt om man kan få till en omställning av biobränsletillverkning. Köper vi (skattebetalare) Saab kan vi ställa om tillverkningen till miljöhållbara bilar som inte förstör världsekonomin, det vill säga bilar som drivs på biogas och el.

Uppsalas gågata

2011-04-12T12:44:00.003+02:00

Jag undrar alltid nuförtiden när jag smyger förbi människor på Uppsala gågata vem av er röstade på Sverigedemokraterna.

Du kassörskan i Hemköp? Du med så fina örhängen precis som min mammas som älskar. Jag lyckas inte fånga din blick trots mitt finaste leende: Var du en av dem?

Du busschauffören? Du som stirrar rakt fram och inte ser tjejen i hijab som ber dig öppna mittdörrarna för tvillingvagnen. Jag vill springa fram och ruska om dig: Var du en av dem?

Du korvgubben? Du som så vänligt vänder dig till den tysktalande herren bakom när min kompis frågar om en korv utan fläsk. Viktigt att ta hand om turister men säg mig: Var du en av dem?

Du lilla damen? Du som blir så arg på de arabisktalande barnen i biblioteket. Klart man ska säga ifrån när någon är högljudd i bibliotek men kan jag ändå få fråga: Var du en av dem?

Du killen på torget. Du med den grönsvartvita flaggan som inte vill släppa flygbladet jag grabbar tag i. Du din patriot. Skrik på mig och mitt barn om du vill. Din röst skrämmer oss inte. Vi tänker göra nationellt motstånd också.

Vi vrålar ut vår rätt att vara här – nu och för alltid. Vi intrigerar mobiliserar organiserar rustar oss för krig. Vi vrålar ut vårt vrede på Uppsalas stora torg. Vi marscherar Uppsalas gågata upp och ner.

Du kassörskan busschauffören korvgubben lilla damen. Ta en knapp en banderoll en megafon. Marschera med oss! Kom bli vår kamp!

-----

Detta är en krönika jag skrev tidigare i år åt Föreningen för utvecklingsfrågors tidning i ett nummer om främlingsfientlighet och rasism

Svenska kränkningar av mänskliga rättigheter

2011-04-06T23:33:00.002+02:00

FLYKTINGPOLITIK. Vårt samhälle genomsyras av maktstrukturer. Patriarkala, nyliberala och rasistiska strukturer definierar vem av oss som befinner sig i centrum och vem som befinner sig i periferin.

Människors rättigheter kränks konstant världen över samtidigt som ett fåtal privilegierade grupper gynnas. Vi behandlas olika på grund av våra kön, vår hudfärg, vår sexualitet och vår funktionalitet. Klasstillhörighet och status som medborgare eller icke-medborgare påverkar och begränsar våra liv, vår hälsa och vårt skydd mot förtryck.

Men detta går att förändra.

Vi måste göra gemensam sak och agera tillsammans mot ojämlikhet som genomsyrar våra liv. För den som inte reagerar mot förtrycket är i allra högsta grad med och upprätthåller det.

Den 19 januari utvisades 20 irakier till Irak med tvång, trots skarp kritik från Amnesty International och FN:s flyktingorgan UNHCR. Utvisningen skedde efter det att Europadomstolen beslutat att det inte är tillräckligt för en asylsökande att hon eller han kommer från ett särskilt utsatt område i Irak, som Mosul eller Bagdad, eller att personen är kristen, för att beviljas uppehållstillstånd.

Det är många med oss som under den gångna veckan har upprörts av Migrationsverkets agerande och Europadomstolens beslut.

Migrationsverkets ageranden är ständigt föremål för upprördhet. Det är oacceptabelt och fruktansvärt att Sverige gång efter gång kränker de mänskliga rättigheterna och inte tillgodoser det skyddsbehov som asylsökande personer har. Sverige utvisar människor till tortyr och till döden. Var finns humaniteten och solidariteten?

Feministiskt initiativ (Fi) har en vision om en fri och rättvis värld. Men så länge världen är präglad av orättvisor såsom krig, tortyr, miljökatastrofer, statligt förtryck, förföljelse, fattigdom, våld, hot, sexuella övergrepp och rättslöshet kommer det att finnas människor som väljer att söka skydd i ett annat land.

Sverige har förbundit sig att följa FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och Genèvekonventionen om flyktingars rättigheter. Fi menar att Sverige måste ta sitt ansvar och efterleva dessa.

Helena Svensson, Sissela Nordling Blanco & Zakia Khan

Publicerat i UNT 2011-01-30

(Jag vet att det var ett tag sedan, men jag tänkte försöka samla allt på bloggen så att jag slipper googla mig själv för att hitta alla debattinläggen).

A god of bots?

2011-04-01T13:43:00.002+02:00

Every time someone blesses me with their god I feel touched. I am generally blessed with a Christian or Muslim god, but I have secretly hoped someone would bless me with several of their gods simultaneously. It hasn't happened yet (maybe one of my cyberfans will one day).

I've been trying to get my router to work. (As always, my belief in my technical abilities is overinflated). I ended up on a chatline with the manufacturer's support in the US. After a few minutes of cyberchat it dawned on me that I was communicating with a robot. Just to test, I tried flirting. Sure enough - the robot did not flirt back, but continued with its trouble-shooting list. After a bit it solved my problem. "Thank you robot" I wrote. "Thank you" replied the robot "Have a nice day and God bless".

Only an American manufacturer would mix religion up in all this I thought, but I felt oddly touched. Does the robot see something out there in cyberspace we don't see? Does it have contact with a cybergod watching over all things technical? (That would explain a lot). I wonder if I could get the robot to bless my dysfunctional printer...

Papperslösa kvinnors rätt till skydd

2011-03-24T15:37:00.007+01:00

Tal på demonstrationen för amnesti i Uppsala 2011-03-20

Jag står här för de som inte får komma till tals i Sverige. Man uppskattar att det finns 25 000 till 35 000 papperslösa. Dessa människor får aldrig komma till tals i Sverige. De skyddas inte av svenska lagar. De har varken rätt till sjukvård eller bostad. De saknar personnummer och de finns inte i statistiken. Utan personnummer i Sverige finns man inte.

Sverige har skrivit på FNs konvention för mänskliga rättigheter. Men en person som ”inte finns” har inga rättigheter i Sverige. Rätten till hälsa är en grundläggande mänsklig rättighet för alla i Sverige – men inte för en människa som ”inte finns”. Alla i Sverige har rätt till bra mat, boende, och rimliga arbetsvillkor – men detta omfattar inte de personer som ”inte finns”.

Sverige ligger sämst till i Europa när det gäller mänskliga rättigheter. FN:s särskilda rapportör till rätten om hälsa, Paul Hunt, har riktat kraftig kritik mot den svenska regeringen som vill lagfästa ett system som är orättvist och diskriminerande. Lagen diskriminerar. Lagen kränker grundläggande mänskliga rättigheter och den svenska regering cyniskt vägrar att se detta.

Papperslösa kvinnor faller utanför det svenska rättssamhället.

En kvinna som utsätts för misshandel och våldtäkt ska göra en polisanmälan – men inte om hon är papperslös. Då kastas hon ut ur landet innan polisen gör en utredning och mannen som utsatt kvinnan för misshandel går fri. Det finns förövare som vet detta och konsekvent utnyttjar denna kunskap och sin maktposition för att skrämma, råna och utpressa. Förövare som hotar, våldtar, misshandlar och utsätter papperslösa kvinnor för utpressning är ofta väl medvetna om att kvinnorna riskerar att arresteras och deporteras om de rapporterar. Kvinnor som blir drabbade har ingen chans att försvara sig eller få hjälp eller skydd från polisen. De tvingas inte bara i gömma för svenska migrationsmyndigheter, men tvingas också gömma sig från människor i sin egen närmiljö.

Papperslösa saknar rätten till hälsa.

Papperslösa har bara tillgång till så kallad ”omedelbar vård”, men även för detta måste de själva stå för hela kostnaden. Papperslösa kvinnor som inte sökt asyl har tillgång till preventivmedel, abort och mödravård men bara om de kan betala för det. Och i varje kontakt med vården hänger utvisningshotet över dem.

Prislappar:

1 600 kronor för ett läkarbesök
500 kronor för att träffa barnmorskan vid ett tillfälle
2 000 kronor för ett ultraljud
12 000 kronor för en abort

En normal förlossning kostar runt 30 000 kronor – men om en förlossning leder till komplikationer för barnet eller mamman kan det bli sexsiffriga belopp. Papperslösa kvinnor avstår från att söka vård, inte bara av ekonomiska skäl utan också av rädsla för att sjukvården skall rapportera dem till polis eller migrationsmyndigheter.

Ett exempel från verkligheten:

En kvinna som är våldtagen – blir då smittad av HIV – blir då gravid – har inte råd till abort – har inte råd till mödravård – först efter förlossningen får profylax för att hindra smittöverföring till barnet. Risken att hon blir utvisad hängde över henne under tiden på sjukhuset. Hennes öde låg helt i händerna på vårdpersonalen. Ett telefonsamtal till polisen hade räckt för att hon skulle utvisas.

Sverige fortsätter att avvisa asylsökande med livshotande tillstånd. Dessa utvisningar måste stoppas.

Sveriges praxis innebär att en person kan avvisas om behandling för sjukdomen finns i mottagarlandet. Men Migrationsverket och migrationsdomstolarna tar inte hänsyn till om behandlingen är sämre och i praktiken inte tillgänglig. Om vården i mottagarlandet finns kan i många fall bero på den avvisades religion, etnicitet, kön, politiska uppfattning. I många fall är vården är alltför kostsam för att i praktiken vara tillgänglig.

I kampanjen Ain’t I a woman kräver vi att: Kvinnofridslagen överordnas utlänningslagen så att alla kvinnors rätt till skydd står över hot om avvisning. Vi kräver att: En kvinna som flyr från ett krig, en kvinna som flyr från tvångsgifte eller könsstympning ska ha rätt att få asyl i Sverige. Och vi kräver att: En kvinna som utsätts för allvarliga brott som misshandel och våldtäkt ska kunna stanna här tills domen faller.

Stöd kampen för papperslösa kvinnors rätt till skydd!

Mäns våld mot kvinnor är global

2011-03-24T14:27:00.002+01:00

Frågan om hedersrelaterat våld har uppmärksammats mer och mer i Sverige under de senaste tio åren. Debatten i det mediala rummet och inom forskningsvärlden tog fart efter morden på Pela, Sara och Fadime, vilket ledde till att frågan lyftes till den politiska agendan.

Mellan 2003 och 2010 har regeringen satsat 250 miljoner kronor på politiska åtgärder, bland annat jourboenden, handböcker, förebyggande arbete just riktat mot det så kallade hedersrelaterade våldet (Nationellt Centrum för Kvinnofrid, NCK, 2010). Har detta hjälpt?

Begreppet hedersrelaterat våld är omdebatterat. Debatten har emellanåt varit både upprörd och högröstad. Det som har lett till debatt och oenighet är främst hur man förklarar våldet. Det finns olika förklaringsmodeller till problematiken med det hedersrelaterade våldet, man kan identifiera tre huvudlinjer med olika förståelser av, och förklaringar till våldet: kulturellt perspektiv, könsmaktsperspektiv, intersektionellt perspektiv (NCK 2010).

Många diskussioner kring hedersproblematiken har handlat om frågor om ”vi och dom”. Kulturella förklaringar har bidragit till en uppdelning i samhället där ”invandrares våld” ses som kulturspecifikt och den ”svenska mannens” våld inte ses som så. Detta är problematiskt och stigmatiserar "invandrare" som våldsammare än "svenska män" med förklaringen att det är "deras kultur" som orsakar detta.

De kulturella förklaringarna har bidragit till föreställningar om det hedersrelaterade våldet som väsenskilt från övrigt mäns våld mot kvinnor och har även gett bränsle åt rasistiska organisationers argumentation. Samtidigt så ser vi att hela debatten om hedersrelaterat våld och förtryck har bidragit till ett synliggörande av en tidigare inte så uppmärksammad utsatthet.

Feministiskt initiativ (Fi) vilar på en könsmakts-och intersektionell förståelse. Utifrån denna utgångspunkt menar vi att hedersvåld inte är väsenskilt från övrigt våld, men att det däremot finns specifika kännetecken så som dess kollektiva karaktär. Fi menar att mäns våld mot kvinnor är ett strukturellt problem som existerar över hela världen, och det är inom ramen för denna analys vi återfinner våldet som är utfört i hederns namn.

När Yakin Ertürk, FN:s dåvarande speciella rapportör om våld mot kvinnor, besökte Sverige år 2007 lyfte hon fram att det är viktigt att inte endast stanna vid frågan om varför, utan istället betonade hon att undersöka och diskutera hur hedersrelaterat våld tar sig uttryck. Att fokusera på hur våldet ser ut är förvisso viktigt, men det är fortfarande relevant att titta på "hedersfrågan" utifrån olika förklaringsmodeller, för det är en ideologisk skillnad i hur vi ser på det och följden blir att åtgärder kommer att se olika ut.

Vad händer om man helt sonika slutar diskutera om "heder"? Vi menar att termen ”kollektivistiskt våld och förtryck” är ett användbart uttryck för det våld som vi här talar om här, eftersom det är just kollektivt våld och förtryck det handlar om. Poängen med att alls använda ett specifikt begrepp för våldet och utsattheten är, tänker vi, att belysa de kollektiva, patriarkala strukturerna som förtrycker och begränsar. Det som är specifikt är att det är flertalet personer (inte sällan familjemedlemmar/släktingar) som förtrycker och utövar våldet. Att tala om "kollektivistiskt våld och förtryck" möjliggör en diskussion om vilka specifika karakteristika våldet har och det bidrar till att ifrågasätta fördomen att våldet skulle vara en "invandrarspecifik" företeelse som inte finns i det "svenska" samhället.

Helena Svensson & Zakia Khan

Från Dala-Demokraten 2011-03-24

Sverige vinner igen!

2011-03-24T14:21:00.003+01:00

Svenskar säljer mest vapen i världen räknat per person. En ny sammanställning av Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen visar att Sverige toppar listan över vapenexport per capita under 2010, före Israel och Ryssland.

Trots att Sverige enligt regelverket inte får exportera vapen till länder som grovt kränker de mänskliga rättigheterna, säljer vi vapen till diktaturer och regimer som grovt kränker mänskliga rättigheter. Regimstyrkor i Tunisien, Saudiarabien, Bahrain, Kuwait och Oman har under de senaste två månaderna skadat hundratals och dödat dussintals demonstranter som krävt politiska reformer, mänskliga rättigheter och demokrati. Svenska vapen har exporterats till alla dessa länder. Riksdagen har antagit riktlinjer som skall vara vägledande för regeringen och Inspektionen för Strategiska Produkter (ISP) när de fattar beslut om export av krigsmateriel. Eftersom riktlinjerna lämnar utrymme för tolkningar, är det inte ovanligt att ISP godkänner export trots att köparstaterna kränker mänskliga rättigheter eller är indragna i konflikter. Den svenska regeringen skriver om Pakistan att ”bristande rättssäkerhet, godtycklig myndighetsutövning och diskriminering av kvinnor och minoriteter är vanligt förekommande i det pakistanska samhället. Tortyr förekommer och dödsstraff tillämpas”. Trots att Sverige enligt regelverket inte får exportera till länder som grovt kränker de mänskliga rättigheterna, låg Pakistan på tredje plats 2009 på listan över de största vapenexportdestinationerna.

Trycket från vapenindustrins lobbyister på regering och riksdag är stort. Hösten 2010 släppte Svenska Freds en rapport vid namn ”Så snurrar vapenkarusellen”, där det beskrivs hur före detta statsminister Göran Persson och före detta riksdagspolitikern Alf Svensson genomfört en aktiv lobbykampanj för svenska vapenexportörer. Perssons PR-kampanjer har inte förts under titeln ”lobbyist”, utan som ”före detta statsminister och partiledare (S)”. Vapenexportörerna fick anledning att fira när regeringen öppnade en ny myndighet augusti 2010 med uppgift att ”stödja svensk försvarsexport”. Bara det första halvåret fick Försvarsexportmyndigheten 38 miljoner kronor i skattepengar för att marknadsföra svenska vapen.

En del av de vapen som exporteras från Sverige är särskilt avsedda för mjuka mål, det vill säga människokroppar. Dessa vapen gör inte skillnad på soldater eller civila. Offren är ofta kvinnor och barn. En klusterbomb innehåller hundratals mindre sprängladdningar i olika storlekar och modeller som sprids över vidsträckta områden vid detonationen. Enligt fredsorganisationerna är 98 procent av de människor som skadas eller dödas av klusterbomber civila. 40 procent är barn. Många laddningar detoneras inte och fungerar därefter som landminor. Omkring 400 miljoner människor runt om i världen lever och jobbar i områden som i praktiken är minfält. Den svenska regeringen har ännu inte ratificerat Oslodeklarationen, ett internationellt avtal som förbjuder klustervapen.

Trots att svenska regeringen skriver om Pakistan att det är ett land med bristande rättssäkerhet och att diskriminering av kvinnor och minoriteter är vanligt förekommande, att tortyr och dödsstraff tillämpas, godkänner regeringen export av vapen till landet. Världsbanken uppskattar att det behövs ungefär 86 miljarder kronor för att uppnå jämställdhetsarbetet i världen som det är formulerat i Milleniemålen, vilket motsvarar 0,08 procent av världens militära utgifter förra året. I varje land stjäl global militär upprustning pengar från social upprustning, eftersom ökade militärbudgetar ger minskade välfärdssatsningar. Stridsflygplan står mot sjukvård och skola. Militär kapprustning står mot globala satsningar på miljömål och hållbar utveckling. Stopp för vapenexport från Sverige skulle inte innebära slut på krig eller slut på väpnade attacker mot civilbefolkningen i länder som till exempel Libyen, men världen skulle få en ledande vapensäljare mindre. Både alliansen och de rödgröna partierna säger sig vilja agera mot export av vapen till krigförande länder och länder som kränker mänskliga rättigheter, men detta räcker inte. Feministiskt initiativ vill ha ett omedelbart stopp för all vapenexport. Vi anser att skattemedel inte ska användas för marknadsföring av vapen, utan för att ställa om krigsmaterielproduktionen till civil produktion.

Länk till min debattartikel i UNT 21 mars 2011 Stoppa all vapenexport nu!

Min presentation som kandidat till posten som styrelseledamot i Feministiskt initiativ:

2011-03-16T10:49:00.002+01:00

Jag förknippas mest nuförtiden, tror jag, med den feministiska antirasistiska tankesmedjan Interfem som jag, Rita Creighton och några andra fiare drog igång november 2006. Jag har bott en stor del av mitt liv i Storbritannien med en pakistansk pappa och en norsk mamma. Jag har även som barn bott ibland annat Norge och Indien, och som vuxen i Hongkong. Engelska är mitt första språk. Mitt politiska engagemang började i protesterna mot Falklandskriget på 80-talet. Jag var senare lokal kampanjsamordnare under gruvarbetarstrejken, studentpolitiker i Labourpartiet och aktivist i CND – Campaign för Nuclear Disarmament (kärnvapensmotståndet).

1994 grundade jag och några vänner Majornas Enastående Föräldrar i Göteborg – Där drev vi självhjälpsgrupper, en tidning, ett kulturkafé/soppkök och Kalabalik, ett föräldrakooperativt dagis för ensamstående föräldrar. Jag varit engagerad i lokala utvecklings- och miljöfrågor – t.ex. med ett bilkooperativ och med landsbygdsutveckling. Jag gick med i Fi april 2005 och har varit aktiv lokalt och nationellt sedan dess. Jag är utbildad ekonom och kulturgeograf och har varit doktorand och lärare inriktad på global handel och internationellt företagande (jag har - liksom Anders Borg - inte disputerat). Jag har arbetat bl.a. som projektledare i Enastående föräldrar i Göteborg, med arbetsmarknadsprojekt i Spånga-Tensta, som affärsrådgivare för kvinnliga företagare i Hedemora, med jämställdhet och integration på länsstyrelsen i Stockholm och som projektledare i Interfem.

Jag anser att feminism är kampen för rättvisa och mot alla former av våld – Våld mot kvinnor i och utanför hemmet, krig, rasism och alla former av kränkningar och förtryck. Jag anser att en av feministernas viktigaste uppgifter är att ifrågasätta samhällets strävan efter en ständig ekonomisk tillväxt – En tillväxt som vi bara kan uppnå genom att utarma jordens resurser och skapa bestående global och social orättvisa. Med min utbildning i national- och företagsekonomi, samt den förståelse jag har om Sveriges ekonomi och världsekonomin, har jag alla förutsättningar att bli den finanspolitiska talespersonen som Fi har saknat.

Om Interfem...

2010-04-18T12:00:00.008+02:00

Jag skrev om Interfem i senaste numret av Arena. De ville ha ett personporträtt och i stället för att en journalist skulle intervjua, bad de mig skriva. Sedan omvandlade de det jag hade skrivit till en "intervju". Det var en sympatisk metod att undvika de missförstånd och felciteringar som ofta uppstår när en journalist tolkar det den intervjuade säger utifrån egna värderingar och åsikter (detta är ju inte journalisten fel förstås - Vi gör det alla).

Jag lyfte fram svenska kvinnoaktivisters etnocentrism. Är det för hårt att kalla detta omedveten rasism? (Jag skriver det inte. Jag säger det inte.)

Det märkliga med just det numret av Arena var att mitt (korta) porträtt följdes av en lång intervju med Ebba Witt-Brattström. Fascinerande.

Om jag tolkar det hon sa i intervjun (som kan vara feltolkad av Devrim som intervjuade), är hon på allvar övertygad att många unga feminister (som inte lyssnar på henne) och queerfeminister har helt fel. Hela intervjun var etnocentristisk (icke-vit feminism fanns inte i Sverige). Det är kanske så att hon inser att om hon kritiserar icke-svensk feminism då kommer sådana som jag att ropa "rasist!" och då blir allt väldigt obehagligt. (I kölvattnet av bråken kommer kanske hela den feministiska rörelsen att utplånas).

Vi är - båda hon och jag - helt uppfyllda av vår egen förträfflighet. Både hon och jag använde rampljuset vi erbjöds att tolka feminism som vi själv ville. Är jag så egotrippad att jag tror att just jag är i en position att ifrågasätta henne? Hon som är professor och genusexpert? Absolut! Jag (som ni som känner mig vet) är helt egotrippad. Jag tycker att det är kul. Dessutom tycker jag att det är just konflikt som för feminism framåt.

Jag skrev så här:

"Idén om Interfem kläcktes strax efter Feministiskt initiativs val 2006 av Rita Creighton - en hbt- och antirasistisk aktivist. Jag hittade på namnet, skrev visioner och stadgar och tillsammans samlade vi ihop en trupp. Namnet Interfem skulle vara en förkortning för ”internationella feminister”, men när Tiina Rosenberg berättade för publiken, när hon var inbjuden till ett seminarium våren 2007, att det kom från ”interfemme” – kvinnor emellan – kändes det lika rätt. [OBS: Tiina har inte alltid rätt]

Det var många tjejer med utländsk bakgrund som var aktiva i Feministiskt initiativ 2006, men det kändes som att vi saknade en gemensam strategi och ideologi. Ibland kändes det som att vi motarbetade varandra. Våra aktivistiska och feministiska erfarenheter skilde sig, men gemensamt för oss alla var att vi var osynliga i en vit svensk kvinnorörelse med Grupp-8-rötter och en övertygelse om att feminism föddes i Sverige. Vi ville börja skriva vår historia.

Vi vill omsätta akademiska teorier till konkret aktivism, syna och motverka rasism i kvinnorörelsen, homofobi i invandrarföreningar, islamofobi i hbt-rörelsen och mobilisera alla feminister som ser de kopplingarna.

När jag är mest optimistisk ser jag att det sker ett paradigmskifte i den feministiska rörelsen och där antirasistisk feminism är i centrum och där alla feminister förstår alla maktrelationer. Interfem ska finnas i intersektionen."

On Feminism and stuff

2010-03-26T15:42:00.004+01:00

This blog has somehow turned out to be feminism in Swedish and food in English. Hmmm. It's a shame. It feels wrong. I think I'll have to try to do something about it.

- Cut out the food? (I mean, how many feminists are gluttons and how many gluttons are feminists?)

- Cut out the Swedish? (I mean, there are tons of really really good feminist blogs in Swedish and mine is mostly a lot of waffle.)

If I did just write about feminism and just wrote in English, I could be a sort of Feminist Voice of Sweden. I like that idea... There might already be one I suppose, but the chances are you haven't found it yet (or you probably wouldn't be here reading all my waffle).

Om jämställdhet & empowerment som onödiga ord

2010-03-25T11:47:00.011+01:00

Facebookdiskussioner kan bli facinerande, ideologiska, filosofiska. Just nu verkar jag ha hamnat i två stycken. Båda rör sig runt innebörden av ord och hur orden formar idéer som sedan formar ideologi. Ideologi är den väg vi (eller kanske bara jag) tror kan leda till Utopi. Okej... jag kan inget om filosofi eller filosofer, jag följer bara mina tankebanar. (I bland vill jag övertala mig själv att jag inte läser historiens filosofer för att de är män, men antagligen handlar det mer om att jag är lat.)

Feminism är min ideologi - jag läste en gång (minns inte var) att problemet med feminismen var att det inte byggde på någon Utopi. Jag håller inte med. Alls. För mig är utopin tydlig. (Jag kommer till detta sen).

Orden jag har funderat över och debatterat om är jämställdhet och empowerment.

Jämställdhet

Jämställdhet (och jämlikhet) är saker som alla i samhället vill ha (många i samhället anser att vi redan har jämställdhet och jämlikhet), men begreppen har inget värde (1) så länge de inte pekar på var ansvaret för ojämnställdhet/ojämlikhet ligger, och inget värde (2) när begreppen döljer en globalt ojämn resursfördelningen som är mycket större än den ojämna resursfördelningen mellan kvinnor och män i Sverige.

På Feministiskt Forum i Stockholm förra året pratade Tiina Rosenberg om att jämställdhet har väldigt lite att göra med feminism och att vi måste sluta prata på jämställdhet om vi ska börja arbeta feministiskt. Jag började tänka på det... Som vanligt tror jag att hon är rätt (men jag är aktivist inte teoretiker, så det kan vara så att jag följer som ett får).

I den fantastiska valplattformen som vi/fi röstade fram i helgen räknade jag att jämställdhet nämndes 2 gånger i vår politik och diskriminering 18 gånger. Jag kände, intuitivt - tror jag... eller följer jag bara Tiina? (bäääää) att det var ett enormt framsteg. Nu måste jag resonera lite baklänges för att komma fram till varför jag tycker så. (Jag måste skriva ned allt på bloggen för att se om det fortfarande låter vettigt i morgon).

Det jag skrev på FB (i diskussionen jag startade) var ungefär så här: 'Diskriminering' är ett viktigt begrepp eftersom det pekar på var problemet ligger. Att vissa är diskriminerade. En kvinna som jobbar i vården påverkas av en struktur som systematiskt diskriminerar henne när hennes arbete ska värderas och lönesättas. En kvinna som bär 'slöja' är systematiskt diskriminerad av en arbetsgivare eller en struktur som arbetsgivaren kan använda för att inte anställa henne.

Jämställdhet (och jämlikhet) är saker som alla i samhället vill ha (många i samhället anser att vi redan har jämställdhet och jämlikhet), men begreppen har dels inget värde så länge de inte pekar på var ansvaret för ojämnställdhet/ojämlikhet ligger, dels inget värde när begreppen döljer en globalt ojämn resursfördelningen som är mycket större än den ojämna resursfördelningen mellan kvinnor och män i Sverige.

Förstår du som läser detta mitt resonemang?

Min feminism är en väg till en utopi. Utopi är en värld utan krig och våld, med en rättvis fördelning av makt och resurser, där vi ger mer tillbaka till jorden än vi tar ifrån.

Empowerment

Nu går jag till det andra fantastiska diskussionen. Den handlar om ordet empowerment. Ordet har dykt upp 3 gånger under kort tid i mitt liv så det måste vara mening att jag pratar om det. Jag och två andra Fiare jobbade med Fi-Uppsalas kommunplattform förr förra helgen. En (kär vän) sa att ordet "empowerment" var en av hennes favorita. Jag på mitt vanliga, orättvisa, elaka sätt körde över henne som en ångvält och sa att "empowerment" var ett fruktansvärt ord.

Jag tror att min reaktion var intuitivt - elakt ändå - (jag kan inte minnas att Tiina eller någon annan diskuterat ordet).

FB diskussionen startades av Yasri Khan (ny kompis men ingen släkt - från min nya favoförening Svenska muslimer för fred och rättvisa). Han startar diskussionen så här:

"They say that justice belong to the powerful... If thats true.. then our mission must to be to empower each and everyone of us" [fin tanke tycker jag].

Sen fortsätter diskussionen:

UY: equal power is the same as removing power perhaps that's what we need to do.

YK: then where is the justice?

UY: "Where might is master, justice is servant"

YK: So then if there is no might...then justice will serve no one?

UY: The quote implies that justice is subservient to might, whatever that may be. I don't actually disagree with you, empowerment plays a huge factor in the success of humanity. But like I said, by giving everyone power - we can remove the powers which prevent justice from prevailing.

ZK: Power is always relative and contingent. The priority must be to ensure justice for those without power.

DG: Giving everyone power eventually corrupts all. Empowerment is a misused term. There is no point being empowered if you are not free. Justice, the word has been commercially exploited.

ZK: I would say that freedom is also always relative and contingent, but justice is a constant.

SI: The world cries this rhetoric of liberation when all man really wants is safety, security and stability.

Visst är det en fascinerade diskussion?

Häromdagen snubblade jag på en liten hög med böcker som jag fick efter att Rita dog (sommaren 2007). Bl.a. fanns en bok som jag hade gett henne med ett helt kapitel om mig (tänk vilken egotrippad människa jag är!) Boken skrevs 1998 och heter "Ta makten över ditt liv! En inspirationshandbok i empowerment för kvinnor" (finns också ett jättebra kapitel om Inger Jalakas). (Tänk förresten vilken egotrippad människa jag är egentligen som berättar om gamla böcker skrivna om mig på min blog.)

I kapitlet ställer författaren (journalisten Jeanette Bäferfeldt) frågan om jag varit utsatt och känt vanmakt. Jag gav ett exempel (när jag levde på socialbidrag, hade nyfödd bebis och inte hade råd till kaffe). Jag minns hur irriterad jag blev över frågan. Jag kände mig fattig och irriterad vid tillfället jag beskrev för henne (och fruktansvärt kaffesugen), men kände jag vanmakt? Kände jag mig utsatt? Näpp. Jag hade ju gått till Konsum och snott kaffe om jag inte kunde få det på annat sätt. (Jag gick i stället gråtande till soss och mina krokodiltårar gav mig några extra kronor.)

Jag behöver inte att någon empowerar mig, jag behöver inte empowerar mig själv. Jag är powerful. Alltid. Jag behöver däremot lite mer pengar och vill gärna att den som sitter i maktpositioner makar på sig. Gör de inte det, så har jag ändå makten att knö mig fram. Knö mig före dem om jag vill.

Empowerment börjar från en punkt där man saknar power. Om jag aldrig har varit där, varför ska jag tänka att någon annan har gjort det? Min makt finns alltid med mig, men förutsättningarna att använda den är "relative and contingent" - relativt till andra personer och över tid, och varierande beroende på vilken situation jag vid just ett tillfälle.

Den svenska översättningen på empowerment (i alla fall vår översättning i bokprojekt #1) "egenmakt" är mycket bättre: Du har en egen makt! Ta makt över ditt liv! Ta makt över din värld! Go girl!

P.S. Tänk vilken egotrippad person jag är, som sätter igång två bokprojekt om makt så att jag får makten att bre ut mig och mina åsikter! (andra maktboksprojekt finns på www.interfem.se)

P.P.S. Glömde en sak: I boken (dvs. 1:a maktboken) säger jag: "Det skulle vara roligt med ett parti eller en förening som har åsikter som går i linje med mina egna." - Jag har ju båda... så fantastiskt livet kan bli.

Tankar om framtiden och främlingsfientlighet

2010-02-23T11:28:00.006+01:00

I går var jag på ett ABF-föreläsning kring temat "Antirasismens nya utmaningar" på biblioteket i Uppsala. Irene Molina (docent, intersektionalitetsguru och debattör) samtalade med Stefan Jonsson om rasismens framväxt i Sverige och vad vi kan göra åt det.

Tanken att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen gör mig deprimerad. Tanken att det saknas konkreta strategier för att hindra detta gör mig deprimerad. Tanken att det saknas strategier för att motverka (ökande) främlingsfientlighet och islamofobi i andra partierna gör mig ännu mer deprimerad.

Jag var bedrövad över att jag var den enda person där från F! Uppsala på ABFs seminarium. Skärp er kollegor!

Har antirasismen blivit en icke-fråga? Det har kanske alltid varit det... Är det en medveten strategi? Är det en vänsterfråga kanske? Det känns som att den antirasistiska diskussionen förs snarare i socialistiska rum än i feministiska rum. Är det inte dags att vi tar plats där? Skapar fler och starkare allianser? Vi säger - t.o.m. jag har sagt - att feminism inte är en höger-vänster fråga. Jag börjar tänka om. Om jag får välja - kommer jag alltid att välja den antirasistiska kampen framför kampen för kvinnors representation i styrelserummen.

Den svenska rasismen

2009-11-11T09:25:00.004+01:00

När jag kom till Sverige på 80-talet häpnade jag över hur vanliga människor kunde vara öppet rasister. Jag hade aldrig tidigare reflekterat över att vi - som växte upp i Storbritannien var förskonade från rasism, men vi var det. Okej, det finns rasism där också, men jag mötte aldrig något i närheten av den arrogansen, intoleransen och förtryck jag mötte i Sverige. Det har inte blivit bättre under de 25 åren jag varit här. Snarare sämre.

Islamofobin har ökat lavinartat sedan 11 sept 2001 - svenskar utan någon kunskap om Islam och utan att personligen känna en ända praktiserade muslim, Kvinnoförtryck? Ser man inte hur svenskar förtrycker kvinnor, barn... och alla de som inte är vita; vi som bryter när vi talar svenska (faktiskt mycket bättre än de flesta svenskar talar engelska); framför allt vi som inte är sekulära agnostiker/kristna? Läste du om Vellinge ? Vet du att det finns liknade diskussioner på många ställen Sverige?

Det värsta av allt är att svensken i gemen inte märker något, utan kanske i stället tycker att det var helt förskräckligt när Fatuima Doubakil från Muslimska mänskliga rättighetskommittén inte tyckte att ”SD inte värre än Folkpartiet eller Svenska Dagbladets ledarsida” när det gäller att propagera för en antiislamisk politik. Att anklaga en svensk för rasism, islamofobi osv. är - tycker de flesta som inte utsätts för rasism och islamofobi - att gå för långt. SD är inte problemet.

Jag har hört svenskar säga att att prata om vithet är rasistiskt.

Bullshit, säger jag bara. Så länge vi behandlas som andra klassens människor, har vi all rätt att prata om vithet.

Media leder rasismens framfart, men då och då syns en ljusning. Såg du "Vår mörka historia" på TV4? Om inte, titta på TV4-play. Känner du Gustav Fridolin? Han är en god kristen, eller så är har helt enkelt en god människa - rar, karismatisk och inspirerande dessutom. Jag vill vara som Gustav Fridolin och jag tycker att du ska vara som honom också.

När jag träffar Gud, kommer jag att nominera Gustav till helgon. Träffar jag Allah först, föreslår jag till honom att han utser Gustav till profet.

På tal om Svenssons

2009-10-20T12:02:00.004+02:00

Varje fredagskväll (när inte fröken Svensson lurar ut mig på krogen) försöker jag ha en liten Svenssonstund hemma: sätta mig framför platt-tvn, med en påse OLW och lite fredagsmysigstämmning med min 6-åring. Vi tittar på Idol. Som alltid, har hon många favos - mest tjejer. Som alltid, har jag en favo - snyggaste killen. Idol blir bättre för varje år som går, men 2009 slår alla rekord. Har ni sett honom?!!

Jag känner mig som 14 och nyförälskad. Varje gång nån i juryn säger nåt elakt till honom (det gör de ofta) - känns det som en kniv i mitt bröst. Jag vill skrika "Hur kan ni kräva att han ska sjunga bra när han är så söt och rar?" "Vad är det för orimliga krav ni ställer på honom? Har ni inte hört om lip synching, playback, Milli Vanilli?"

Nej, nu orkar jag inte blogga mer idag. Jag skriver en erotisk novell till min idol.

Jag tror inte att Göran Hägglund - innerst inne - är en ond människa

2009-10-20T10:29:00.007+02:00

...men ord bär makt. När han skriver "Verklighetens folk" och "vanliga Svenssons" i sina "Svenssonliv" spelar han in i Sverigedemokraternas händer och ger alla Sveriges rasister nytt bränsle.

Vilka är dessa "vanliga Svenssons"?

Han skriver om "kultureliten", den "radikala kulturvänstern". Vilka är dessa kultursabotörer?

Jag antar att han även tänker sig den borgerliga kultureliten som kämpar för att Stockholm ska få ett operahus där man ser scenen, även om man inte köpt dyraste biljett, och där det finns lite syre kvar i luften efter 4-timmar Wagner; ett operahus som i Oslo, Helsingfors, Köpenhamn, Göteborg osv...

Hägglunds "vanliga Svenssons" i sina "Svenssonliv" skulle inte veta om hur det är i Stockholms bedrövliga operahus, eftersom de sitter hemma framför sina platt-tvn och tittar på sport och såpor. Hägglunds "vanliga Svenssons" har bara tagit det lugnt hela sommaren , åkt till landet och snickrat, gått på loppmarknad, slagits mot fästingar, tagit barnen till stranden eller åkt utomlands. De skulle aldrig komma på idén att gå på teater eller opera eller besöka något litet museum på utlandsresan - nej, fy va kulturelitistiskt!

Jag själv har inga planer på att vara lyhörd för stackars "vanliga Svensson" och inte tänker jag vara anständig heller. "Verklighetens folk" kan dra åt helvete, vilka de nu är. Jag tänker leva så långt från Hägglunds verklighet som det går och strunta vanliga herr Svensson... när jag har hittat honom.

Vända på ända

2009-05-19T22:11:00.003+02:00

Tänk om sist var först

och minst var störst.

Tänk om först och främst

var sist och sämst.

Tänk om allt var in och ut,

bak och fram och helt tvärtom.

Tänk om början var ett slut,

tänk om alla tänkte om!

Det är fantastiskt att ha en 6-åring man kan läsa sagor till. Denna kommer från "Vända på ända" av Martin Olczak, med underbara illustrationer av Anna Sandler.

Att ignorera de små

2009-05-16T14:59:00.003+02:00

Jag lyssnade på intervjun med Piratpartiets ledare Rickard Falkvinge i P1 idag. Frihet på nätet (mest IPRED) - verkar vara deras (ända?) fråga. SR, DN och de andra stora medior verkar helt ignorera F! just nu. Kanske är det för att de vill ignorera Sverigedemokraterna och ignorerar F! för rättvisans skull. Jag undrar om de ser F! som allt för radikala.

Vad ligger detta i så fall undrar jag. Familjepolitiken? Att homosar (m.fl) ska ha samma rätt att gifta sig, adoptera, eller få tillgång till provrörsbefruktning?

Eller kanske är det EU-politiken. Vi tycker mest att det är alldeles för många män och att det är lite väl mycket kristendom.

Kanske är det för att vi vågar säga att det finns diskriminering och rasism i Sverige mot alla som inte passar in i bilden av det som man föreställer sig vara normalsvensken.

Så klart röstar jag F! även om jag tycker att Piratpartiet har en poäng och enfrågepartier har en uppgift att fylla då och då. F! bli kvar. Vår politik handlar inte om en fråga. Vi täcker nästan allt och kan ta strid med vilket riksdagsparti som helst i de flesta frågor. Läs våra politikdokument om du inte tror mig.

Bostadsstiftelser

2009-05-11T15:40:00.019+02:00

Hörde du Kaliber i P1 i morse? Nej? I så fall tycker jag att du ska lyssna på reprisen 00.30 i natt, ladda ned podden eller läsa sammanfattningen här. Ett antal (privilegerade) svenska män försökte förklara varför styrelsen i den stiftelse de arbetade som ordförande i bröt mot stadgarna och hyrde lägenheter till relativt (i bland mycket) välbärgade personer.

Det fanns hos de intervjuade en föreställning om att detta med att hyra ut till "mindre bemedlade" och "ekonomiskt svaga", var inte en del av de föreskrifter i stiftelsens stadgar som man behövde beakta.

I en del stiftelser står uttryckligen i stadgarna att mindre bemedlade arbetarfamiljer med många barn ska ha företräde, eller behövande kvinnor med små barn. I andra ska mindre äldre personer med svag ekonomisk ställning ha företräde.

I Sverige finns två miljoner vuxna som tjänar under 150 000 om året och därmed kan definieras som behövande eller mindre bemedlade (låginkomsttagare). Många bor extremt trångbott och i fattigdom. En del av dessa har många barn och skulle uppfylla kriterierna. Det finns många äldre bland de fattiga - särskilt kvinnor. De kan definieras som arbetare (eller kanske en klass ännu längre ned än arbetare i klasshierarkin). De bor inte i centrala Stockholm eller centrala Göteborg förstås, utan i en förort som kan heta Fittja eller Bergsjön t.ex.

Ett obehagligt uttalande i programmet kom från representanten av en stiftelse som i intervju sa att man ville ha "stabilt och lugnt boende"; en annan att man gärna hade hyresgäster som "passar in med redan befintliga hyresgäster, inte allt för avvikande".

Det finns en föreställning om att det fanns en bostadsbrist hos de fattiga förr, men inte nu. Hur kan det komma sig?

I programmet sa man aldrig att personer med utländsk bakgrund diskrimineras. Finns det en medveten rasism i sättet man väljer hyresgäster eller har Sveriges fattiga blivit helt osynliga?

Om du känner en mindre bemedlad barnfamilj eller ensamstående mamma med barn, eller om du känner en äldre kvinna som lever i fattigdom, se till att de hör om detta och ställer sig i kö för en lägenhet i en av dessa stiftelser:

Stiftelsen Drottninghuset

08-200035

Johannesgatan 16

111 38 STOCKHOLM

Magna Sunnerdahls Bostadshus Stiftelse

08-6431899

Bondegatan 68

STOCKHOLM

Box 47635

117 94 STOCKHOLM

S:ta Katharinastiftelsen

Telefon: 08-6610567

Kansli: 08-6610695

Sturegatan 54

114 36 STOCKHOLM

www.katharinastiftelsen.se

Dicksons Stiftelse

031-811144

Landalabergen 16

GÖTEBORG

Box 19043

400 12 GÖTEBORG

Stiftelsen Wilhelm Lundgrens Minne

Telefon: 031-126179

Snäckvägen 2

414 75 GÖTEBORG

Fawzia Koofi

2009-05-03T22:16:00.007+02:00

Fawzia Koofi är en tuff tjej. Jag har läst om henne förut och hennes kamp mot Afghanistans patriarkat - men det är ju inte det jag tänkte skriva om. När jag läser kommentarerna under artikeln i Expressen bli jag deppig. Tänk att islamofobin är så utbrett...

Vid varje sådan artikel känner den vita mannen (och många vita kvinnor) sig till freds i sin överlägsenhet. Att de inte ser att samma patriarkala strukturer finns även i Sverige är sorgligt.

Gudrun Schyman sa ju en gång att det fanns en liten Taliban i varje man... Själv är jag mer pessimistisk. Det finns nog gott om småtalibaner bland kvinnor också.

Stöd Fawzia Koofi, men kämpa mot islamofobin, mina vänner. Kvinnornas kamp i Afghanistan är viktig, men muslimernas kamp i Sverige är också viktig. Se den och reagera. Fawzia hade gjort det om hon hade bott i Sverige och inte i Afghanistan.

Delara Darabi hängd utan förvarning

2009-05-01T17:45:00.004+02:00

I dag - 1 maj - blev Delara Darabi hängd utan förvarning. Detta måste vara värt en demonstration. Borde har varit huvudrubriken i Aftonbladet. En viktigare sak att protestera över än Vanjas fadäser; och långt viktigare än denna svininfluensahysteria som gör mig bara sååååå trött. Om det är sant att under en vanlig influensasäsong i Mexiko dör 200 personer per vecka och nu med "svin"influensan - som inte har någon med svin att göra, men har ändå gett egyptiska tokpolitiker inspirationen att kräva slakt på alla 300 0000 grisar i landet (ägs/ätas ju bara av kristna minoriteten) - har dödat 8. Är inte detta märkligt? SARS, Fågelinfluensa, Eboli... lär man sig aldrig? Och varför envisas alla här att kalla detta för svininfluensa? Kunde man inte ha hittat på något annat - om man nu inte tyckte att Mexikoinfluensa var ett bra namn... Fast det är ju lite konstigt att det inte var något problem att skylla Hongkong, Bankok m.fl. städer i Asien med influensaskulden.

An Answer to a Man’s Question, “What Can I Do About Women’s Liberation?”

2009-04-29T22:52:00.004+02:00

Wear a dress.
Wear a dress that you made yourself, or bought in a dress store.
Wear a dress and underneath the dress wear elastic, around your hips, and underneath your nipples.
Wear a dress and underneath the dress wear a sanitary napkin.
Wear a dress and wear sling-back, high-heeled shoes.
Wear a dress, with elastic and a sanitary napkin underneath, and sling-back shoes on your feet, and walk down Telegraph Avenue.
Wear a dress, with elastic and a sanitary napkin and slingback shoes on Telegraph Avenue and try to run.

Find a man.
Find a nice man who you would like to ask you for a date.
Find a nice man who will ask you for a date.
Keep your dress on.
Ask the nice man who asks you for a date to come to dinner.
Cook the nice man a nice dinner so the dinner is ready before he comes and your dress is nice and clean and wear a smile.
Tell the nice man you’re a virgin, or you don’t have birth control, or you would like to get to know him better.
Keep your dress on.
Go to the movies by yourself.

Find a job.
Iron your dress.
Wear your ironed dress and promise the boss you won’t get pregnant (which in your case is predictable) and you like to type, and be sincere and wear your smile.
Find a job or get on welfare.
Borrow a child and get on welfare.
Borrow a child and stay in the house all day with the child, or go to the public park with the child, and take the child to the welfare officeand cry and say your man left you and be humble and wear your dress and your smile, and
don’t talk back, keep your dress on, cook more nice dinners, stay away from Telegraph Avenue, and still, you won’t know the half of it, not in a million years.
____________
Reprinted from Poems from the Women’s Movement,
edited by Honor Moore.
American Poets Project 28 (Library of America, 2009),
pages 46–48.
Copyright © by Susan Griffin.
Originally published in Like the Iris of An Eye (Harper and Row, 1976).

Berlusconi gör en god gärning för jämstäldhet inom EU-parlamentet

2009-04-24T09:58:00.005+02:00

Jag blir lite irriterad på Karin Östman i Aftonbladet som lyfter fram Berlusconis kvinnliga kandidater som oerfarna. Nu är det inte så att jag är en Berlusconifan och jag tycker att det är märkligt att han ensam kan bestämma över sitt partis EU-kandidater, men jag vill påpeka att Sverige kommer alldeles säkert att rösta fram ett antal oerfarna kandidater till EU. I Sveriges riksdag finns en politiker vars främsta merit är att han deltog i Robinson. Det är kanske annorlunda för att han är man och antas vara född med kompetens.

Jag tycker att alla åtgärder som ökar kvinnors representation i EU. En del av detta måste vara att tillåta en del inkompetenta kvinnor att ta plats där (nu när det verkar finnas så många inkompetenta män). Genom att bara välja kompetenta erfarna kvinnor ger man signalen att män kan väljas oavsett erfarenhet och kompetens, medan kvinnor förväntas vara bättre än sina manliga kollegor. Jag tror å andra sidan inte att vi kan utgå från att Berlusconis kandidater är inkompetenta bara för att de är yngre och vackra - alldeles säkert är de inte mer inkompetenta än de medelålders vita män som hade varit alternativet. Att medelåldern är låg måste även det ses som ett positivt steg. Medelåldern för övrigt bland EU-politiker är alldeles för hög enligt min mening.

The myth of the vaginal orgasm

2009-04-22T22:13:00.005+02:00

I read an article on the myth of the vaginal orgasm written by Anne Koedt in 1970. Susanne Dodillet in a seminar (at Brian Palmer's absolutely phenomenal course "Money and Time" at the Theological Institution, Uppsala University) mentioned it as an explanation for why some feminists believe that men should always pay for sex.

I myself have reappraised my views on the Swedish prostitution laws - and after long consideration - have completely changed course and support the Swedish law totally - that criminalizes the John, but not the prostitute. (If you're interested I will explain why). In this aspect I differ from Dodillet. Still the idea that vaginal orgasm is a myth appeals to me. You women who are reading this - What is your view?

I myself feel that the price a man pays for access to a vagina may take many forms (does this sound technical and unsavoury?). For me payment might be the pleasure of foreplay, or the enjoyment of a long moment of manual or oral stimution of the clitoris (now I am getting very technical), but more often than not, the payment takes the form of demands on my husband: that clothes or dishes be washed. Sometimes I even expect monetary rewards: a visit to the cinema or opera or perhaps a little less discussion on who should be paying which bills.

No - I am not frigid. I love sex, but the best sex I find is with myself. Is that unusual or kinky? Probably not, but it might worry men - Imagine if all women are like that... To some extent I believe they are (you are?) - but I might be wrong. Is sex between women better? Possibly not - at least if one assumes that orgasms are reached primarily by physical means.

Okay - think about it while I go off for a bit of masturbation (i.e. sex with my favourite partner).

"Vill åtala för p-piller till unga" - Uppmaning till alla ni underåriga tjejer!!!

2009-04-16T10:13:00.005+02:00

Jag blev chockad över denna artikel i Aftonbladet. Hur tänker gubben? Jag råkar ha en dotter på 14 år och 351 dagar. Hon har en pojkvän som är samma ålder (han är förtjusande - rar och ansvarsfull på alla sätt). När har och om de har sex hoppas jag innerligt att de har klokheten att använda kondom - Om de kommer fram till att det är bra att ha p-piller som extra säkerhet (i fall kondomen skulle spricka) tycker jag att det skulle vara ännu klokare. Om de bara vill använda p-piller så är det ändå betydligt bättre än inget.

Hur 2 veckor skulle göra min dotter klokare, fattar jag inte. Hur hennes kille kan ses som våldtäktsman fattar jag inte heller. Hur gör den stackars barnmorska som står inför dilemmat att kanske bli åtalad för att skriva ut p-piller till henne? Jag uppmanar alla engagerade underåriga tjejer att vända er till ungdomsmottagningen och be om att få p-piller. Återta makten över era kroppar!!!

Nästa steg i Mikael Hammarstrands resonemang är att kräva leg för köp av kondomer - men det är han säkert redan inne på...

”Invandrarkvinnor är dubbelt förtryckta”

2009-04-08T10:12:00.004+02:00

Häromdagen insåg jag att jag hade gjort en insats 8 mars. Kul att komma på det i efterhand! Jag var intervjuad i Sveriges Radio internationella kanal - reportern hade glömt att berätta för mig.

Igår bjöd Interfem in Wuokko Knocke - legendarisk arbetlivsforskaren. Hon pratade om den invandrade kvinnans arbetsmarknad och hur vi erbjuds "inkluderade underordning" när arbetsmarknaden i Sverige behöver vår arbetskraft. "Vad ska vi ha för strategi?" frågade vi henne "bråka mera!" svarade hon.

Till arbetsgivarna statsmakterna och alla ni som inte gör något säger jag:

- Ni diskriminerar oss!!!!

- Vi utsätts för förtryck på grund av dessa rasistiska strukturer!!!!

- Ni ignorerar och osynliggör oss!!!

Gå med i Interfem idag! Det kostar 20 kr (eller 100 kr om du har råd) för 2009. Betala in till p-g 30 23 14-0. Då får du komma gratis på våra fantastiska seminarier, eller bara delta solidariskt i vår kamp.

Kärnfamilj och andra familjeformer

2009-04-08T09:14:00.009+02:00

När jag åker hem till släktingarna i Karachi blir jag alltid förvånat att så många bor under samma tak. På cirka 100 kvm finns ett 30-tal vuxna och barn, från 6-7 familjer, som sover på madrasser i de två stora rummen. Gästerna (dvs vi) eller mina nygifta kusiner och nygifta kusinbarn (när vi inte är där) får sova i de två mindre sovrummen. Såklart är en del av förklaringen till detta arbetslöshet och fattigdom - det finns i Pakistan diskriminering mot immigranter från Indien, trots att de också är muslimer som talar samma språk (Urdu).

Jag tänker på hur det skulle vara i fall jag skulle vinna en massa miljoner och skicka dessa till kusinerna Karachi. Det skulle lösa trångboddheten, men inte ens de nygifta skulle flytta iväg till egna hem och leva i kärnfamilj. Man skulle köpa ett stort hus, kanske en palats med rum för alla. Man kanske skulle ha sängar, men hela familjer skulle nog fortfarande sova i samma rum. Alla skulle äta tillsammans.

I gemenskapen finns trygghet. Arbetande söner och döttrar förväntas försörja inte bara egna familjer, utan deras arbetslösa syskonens familjer. Ett par av mina kusiner sköter matlagning till alla, en annan alla inköp. Alla tar hand om barnen och de äldre.

Är detta så konstigt? Själv har jag ofta tänkt på hur jag skulle vilja bo i kollektiv - kanske är det så att jag saknar gemenskap. Man vi lär oss snabbt - när vi kommer till Sverige, till Väst, att vi ska leva isolerat. I Sydsvenskan finns en intervju men vår egen Gudrun som diskuterar bl.a. om Sverigedemokraternas märkliga syn på familjepolitik. Även i Sverige har familjer levt flera generationer under samma tak. Jag levde själv i många år ensam med min dotter. Kunde jag, vågade jag sticka ut från det normala, skulle jag bo med i en annan form än i kärnfamilj. Många gör det, men det handlar ofta om ungdomar och de som väljer alternativa livsstilar - dvs. är utanför det "normala", som bor i kollektiv, eller invandrade och ensamstående - maktlösa och osynliggjorda.

För varje flicka finns en pojke

2009-04-08T08:54:00.003+02:00

För varje flicka... finns en pojke... Jag tänker på mina två brorsöner, kusinerna Felix (5) och Zak (4) som redan nu ställs in för orimliga krav på manlighet. När Felix - som bor i Australien - haft utklädningsdagar på dagis springer han direkt till balettkjolen för att få den innan tjejerna når den. Hans mamma är lite bekymrad över att rosa är favofärgen. När lilla systern fyllde 3 och fick feklänning och fjärilisvingar, köpte föräldrarna en till till Felix så att Claudia skulle få sin i fred. Zak - som bor i England vill bara leka med tjejer. När pappa övertalar honom att gå på knattefotboll, står han vid plankanten och ser vilsen ut. Ska man springa efter en boll när man kan leka med dockskåpet?

Några av tjejerna är desto tuffare. Min Ofelia (15 snart) spelar bas i rockband, Claudia vinner alla Taikwondo tävlingar trots att hon inte fyllt 4 än. Sen finns min lilla Isolde som leker helst med dockskåpet, men Disney Princessor och High School Musical är favoriter. Hon och Felix är bästisar förstås.

Nour El-Refai

2009-03-19T13:44:00.004+01:00

Nour El-Refais inslag på Bangs 8 mars-fest i Södra Teatern var fenomenalt. Jag blev lite inspirerad av det som stod i Aftonbladet och kände själv för att gå ut it vårsolen och blotta mig, men jag ångrade mig när jag steg ut genom dörren... Lite kallt. Brrrrr!

Frizl

2009-03-18T11:02:00.005+01:00

I am a bit of an online newsaddict. But these days I avoid all news. I love the Swedish public service radio station P1, which provides all sorts of news (it is by miles the best media channel in Sweden). Usually i like to listen to P1 non-stop, but these days I've been switching to music channels.

Why? Because of Frizl. I don't want to hear. I don't want to know. Occassionally news is so horrible I'd like to be spared it thank-you-very-much.

Also: I don't want to know about children beaten to death by their parents, sexually assaulted by adults or other children. I don't want to hear about women stoned to death for adultery or because they were raped. Actually I don't want to hear about rape at all.

Can some one tell me when the World Economic Crisis or a nice juicy political scandal is back on the headlines so that I can turn the radio on again? I am quite happy to hear about executive bonuses, property market collapses, the Russian press attaché's indignation, but please keep war and starvation to yourselves today!

Bitches of the world unite!

2009-03-18T10:05:00.003+01:00

I wonder why the images of Britney with her shaved head, tears and make-up streaming down her face, sitting on the pavement outside her house just made me want to cuddle her? To know her? In my eyes, she was never as beautiful before or after that. Perhaps it was my motherly or sisterly tendencies, but I rather think not. I don't have a lot of patience for my children when they cry. I say: "pull yourself together!" or "look on the bright side!". I had even less patience for my (younger) brothers when they used to cry.

No. I think it is because Britney manages to embody my favourite vices: irresponsibility and promiscuity.

Yes - I think I would have slept with both the body guard and the paparazzo. I would have drowned my worries in alcohol even though I ought to put my children first. That used to be the Zakia I once new.

These days every thing is different. Me, irresponsible? Not really. Promiscuous? No where near.

It may be my age (I feel too old to be silly or attract), or that I am comfortably numb in this middle class, suburban dessert. I honestly don't think it is because I want to spare my children or husband the shame or the pain. I used to do almost anything for the thrill of it... Can I have changed that much? When did I become so good?

Girls! All you lovely ladies out there - let's break free! Let's sleep around, party all night, be reckless wives and mediocre mothers!

Slumdog millionaire

2009-03-12T14:26:00.004+01:00

I saw the film yesterday and thought it was brilliant. I loved Trainspotting, but this was even better. Such a gripping story, brilliant from start to finish - roller coaster of action, adventure and drama, a feel good film with depth and integrity. The actors were great - a line up of Indian superstars. They know their stuff.

The images of India were so like the ones that met me as a child visiting India in the 70s and 80s: poverty, rubbish, beggars (sometimes blind or crippled) my sort of age rumaging in the rubbish and living i corrugated shacks, bur mostly the millions and billions and trillions of people. I should imagine that Danny Boyle (director) and Simon Beaufoy (screenwriter) saw the same images as I did when they came to Bombay.

As as child I hated Indian films. I hate romantic comedies generally and predictable ones especially. Throw in a bit of song and dance and that's it, I'm out of that cinema theater. Fortunately nobody in my family liked the Bollywood stuff, but we had a lot of Indian and Pakistani friends who did. I found the films at best escapist, at worst mind-numbingly ridiculous.

Now, when I see the old Amitabh Bachchan films from the 70s, I feel they are a bearer of a culture that is at least partially mine.

In the 70s and 80s there were few Indian faces on British TV, and when they were they spoke of things that had nothing to do with their Indianness, but little by little that changed. Indian writers entered my world. These weren't the Indian writers any of my cousins were reading in India, but a new breed. These were the sons and daughters displaced in space and culture: Salman Rushdi, Anita Desai, Vikram Seth, Shauna Singh Baldwin, Michael Ondaatje, Arundhati Roy and later Monica Ali and Kiran Desai. They, like me, had English as a first language, but more important than that: they like me had a way of seeing a world through the eyes of both the colonizer and the colonized.

Now the number of colonial children, writing in English, for other colonial children and most of the English speaking work is almost endless. Great films have been made for us and/or about us for the English speaking world - some of my favourites are: "Bend it like Beckham", "East is East", My Beautiful Launderette", "The Namesake" and "Monsson Wedding".

I heard a Swedish film critic mention that when he saw Slumdog Millionaire in Bombay, the cinema theater was almost empty. Doesn't surprise me at all. However good and famous and Academy-award winning Slumdog Millionaire is, it is not Bollywood. Too little singing and dancing and too much of a social realism Indians have learnt to close their eyes to. Why watch a film about a destitute orphan - a Muslim at that - when you can escape into a magically romatic world of song and dance.

Nope, the film was not made for fans of Bollywood, it was made for us - the sons and daughters of the colonies, who need a little reminder of our roots and the ones we left behind, and for all the English speaking folk out there who want to see a great film. Congratulations Danny Boyle and Simon Beaufoy on an amazing film! I feel proud to be British! (....almost)

Rör inte mitt maniska jag!

2009-03-09T16:56:00.007+01:00

I dag träffade jag en psykiater och fick jag diagnosen "bipolär". Jag kanske borde känna en oro, men konstigt nog, känner jag en lugn. "Depressiv" har jag ju varit i decennier, "ångest" är en del av min vardag. I dag fick jag lite insikt i varför jag ibland känner att jag kan kan flytta berg, varför just jag kan rädda världen.

Jag har hört att bipolära syndrom är vanliga i USA och andra länder med stor invandring. Teorin är att det är just bipolariten som en gång gav människor i det svältande Europa den känsla av egenmakt som gjorde att man lämnade sin gård för ett liv i det okända nya landet. Det skulle vara intressant att veta om vi som invandrat eller flytt hit till Sverige (som jag t.ex.) av egen makt, har en högre förekomst av bipolaritet.

Jag tittar på dessa nya stämningsstabiliserade mediciner: Ta gärna bort det svarta! Ta gärna ångesten som förlamar! Men ta inte ifrån mig det som gör mig till "Supergirl". Jag vill ha kvar lite av mitt maniska jag.

Sitting on the fence in silence

2009-03-09T15:18:00.008+01:00

Sweden has created headlines in Jerusalem.... essentially by doing and saying what Swedish authorities and politicians are best at: nothing.

Abraham Cooper and Harold Blackman sift through Sweden's history of neutrality and lack of action and see antisemitism. The article in the Jerusalem Post is brilliant and thought provoking.

I would go a step further and say that the silence on the whole issue of Gaza is also a sign of Islamophobia. That Swedish authorities have consistently through history used silence to (not) address the situation of the Roma population as well as the Sami population in Sweden.

"Silent diplomacy", sitting on the fence are strategies (seen by most as positive) used in Swedish public spheres - by authourities and politicians as well as in media and educational institutions, and in private spheres - in work place relations, between neighbours etc. On the surface the Swedish society is caring and respectful. Racism, antisemitism, islamophobia, homophobia are at least as prevalent as any where else, but are efficiently swept under a carpet.

"Lagom" is a Swedish term - a positive term - used to describe something or someone that is average, okay or normal. This national obsession with maintaining the average is also an effective tool that can be used to supress and discriminate anyone who isn't "lagom". From this point of view, Sweden is an exceptional difficult place for minorities. We are not accepted unless we can attain the status of "lagom".

"Jante" is originally a Danish term, but a term used in all Scandinavian languages to suppress anything better than average: "Don't believe that you are anyone!". This is the negative face of the Lagom coin (if lagom can be considered to have any positive properties) and an equally effective tool to supress and discriminate minority groups. We are expected to suffer and accept our position of inferiority. As long as we accept the terms of citizenship we are offered: poverty, unemployment, disempowerment, lack of education, poor housing etc. society will remain our generous benefactor. We will be looked after.

As I write this I feel the fury (from every political faction) of my Swedish readers. How dare I suggest that they are racist? Who am I to criticize a whole culture?

But, because this is Sweden, I will be met with silence. I will be ignored in the hope that sooner or later their silence will shup me up and everything will be okay again.

What would I like my Swedish reader to do then?

I would like you to look at your privileged position in relation to me and acknowledge my voice. Just nod, so that I know you heard what I said. I'd like you to acknowledge Sweden's privileged position i a world order, which because of Sweden's and Europe's economic and political power puts it before both Israel and Palestina in a hierarchy of privilege and forces it to take responsibility.

So how do you, dear reader, take responsibility?

You break the silence.

Sverige anklagas för antisemitism

2009-03-09T14:53:00.004+01:00

Jag förstår hur artikelförfattarna Abraham Cooper och Harold Brackman resonerar när de anklagar Sverige för antisemitism. Säkert tyckte Ilmar Reepalu att det var en diplomatisk mellanväg han gick, som skulle hålla honom vän båda med de som var för och emot en bojkott av Israel.

Det var ju också en typiskt "svensk" lösning. Påminde mig om när Sverige blundade för det som hände i Norge under andra världskriget: "om vi inte gör något och lossas att vi inte ser något, blir vi varken fiende med tyskarna eller norrmännen". Resonerade man så? Det skulle inte förvåna mig.

Ilmar Reepalu är säkert inte antisemitist, men så länge han och så många andra politiska röster i Sverige håller sig tysta om vad som händer i Gaza så är det ingen i Israel eller Sverige som kommer att förstår att handlingar: som att bestämma att tennismatcherna kommer att hållas inför tomma läktare, har med antisemitism eller islamofobi att göra.

För den som vill läsa originalartikeln, som är för övrigt riktigt välskriven, klicka på denna länk.

Tennis from Israel

2009-03-07T15:32:00.004+01:00

My friend Abeer told me about her sisters in Gaza, their children living in constant fear, no food, no schools, no medicines. The aid that is let in to Gaza goes to the countless homeless. Those with a roof over their head have to take care of themselves. She told me about their joy over a potato, they cooked and shared - the first fresh food they'd eaten in weeks.

One of the things that disturbs me most in the Israel-Palestine situation is that everything is just so unfair. A couple of kilometers away there are little or no signs of conflict. I wonder whether the tennis players visiting Malmö from Israel have any idea about what is going on in Gaza. Probably not. I prefer to believe that they do not know, because if they did know, it would mean that they did not care. That just seems so terribly sad.

It's time for a boycott. I mean REALLY time. Not because Hamas is right or better, but because the suffering in Gaza has to stop. As long as the people of Israel are safe, comfortable, affluent and happy behind the wall they have built, they will ignore the situation in Gaza. There are two ways out of the conflict: a peaceful way and a bloody way. If we in countries of the world with power and influence start boycotting Israel now, we will be a part of the peaceful solution.

Let me be angry!

2009-03-07T13:12:00.003+01:00

I have a right to be angry, really angry. If I want to be loud, difficult, rude and obnoxious today, let me.

I don't feel thankful, I feel bloody mad. What right has this country and these people to rob me of my self respect, make me feel small and useless?

Maybe tomorrow I will be quiet, sweet, apologetic and generous again.

Många blir bortglömda i detta hetronormativa samhälle...

2009-03-07T12:40:00.003+01:00

Wendela skriver om ensamstående mödrar. Några har bara ett par tusen att leva på efter räkningar är betalda.

Jag känner mig förbannad!

"Manliga förebilder är viktiga för barn" - hör man så ofta i media nuförtiden. "Det är viktigt att papporna är delaktiga i barnens uppväxt" och mammorna har ansvaret för att detta ska ske. Min dotter har aldrig träffat sin pappa - hans fel, inte mitt. Bidragsförskottet ligger kvar på lite drygt en tusenlapp per månad, nu snart 15 år efter att min dotter föddes.

Göteborgs stad, som tyckte att det var helt okej att jag skulle vara hemma i två och ett halvt år för att de inte kunde fixa dagisplats, de vägrade ge ensamstående föräldrar förtur. Hur korkade kan kommunpolitikerna vara? Klart att man tvingas söka socialbidrag när föräldrardagarna tar slut! Var hittar man en arbetsgivare som finner sig att man tar tjänstledigt ett år till efter föräldrarledigheten bara för att kommunen inte kan fixa dagis?

Allt utgår från att en familj består av en mamma, en pappa och 1-3 barn. Vad är det för strukturer vi har i samhället som gör att vi tvingas leva i kärnfamiljer för att undvika fattigdom? Hur kommer det sig att vi skapar ett skattesystem och socialförsäkringssystem som dubbelbestraffar de som har minst?

Är Sverige världens mest jämställda land? Om hijab i norsk politi och lite till

2009-03-06T18:45:00.009+01:00

Frågan ställdes i Kulturhuset i Stockholm idag och fyra kunniga och inspirerande forskare Agneta Stark, Paulina de los Reyes, Juan Velasquez och Drude Dahlerup konstaterade att frågan var ointressant (svaret var nej dessutom, som Drude demonstrerade). Om det nu skulle vara så att Norge är världens mest jämställda land (vilket är kanske sant och lika orelevant), kan jag bli mer än lite bekymrad.

När jag var i Norge (nästan mitt hemland) för ett par veckor sedan, pågick en obehaglig debatt om kvinnor skulle få bära hijab (sjal) inom polisen. Fremskrittspartiet får stort stöd hos poliser andra politiker och allmänheten i motståndet mot att poliser får bära Hijab och man får läsa att Helge Storhaug från Human Rights Service anser att hijab är både "kvinnefiendtlig och undertrykkende". Själv upplevde jag Helge m.fl.s debattinlägg som både kvinnefiendtlig och undertrykkende.

Vi är åter igen där: vi som invandrare ska vara lagom jämställda om vi ska kunna kräva tillgång till det nordiska samhället. Bär vi hijab anses vi ha valt religionen framför medborgarskap. Vi hänvisas till ett liv av arbetslöshet (fast i och för sig kan man städa kontor om man inte får jobba som domare), våra män straffas ekonomiskt för att de antas vara förtryckande, våra barn hänvisas till en framtid av utanförskap (om de inte själva tar avstånd från våra seder förstås och omfamnar det norska/svenska). Tänk om man skulle börja vifta den pakistanska flaggan på 17 maj!!!

Helt plötsligt ser jag hur illa ställt det är i världen om just Sverige och Norge ska vara bäst på det där med jämställdhet.

Paneldebatten i dag var en sorglig historia. Ylva Thörn (Kommunal) var kvar i samma vit klassretorik som jag hörde på 80-talet och vad gjorde egentligen Anti Avsan och Claes Borgström i panelen? Jaha!! Panelen skulle vara jämställd - då behövs två män: en röd och en blå för jämställdhets skull. Lawen Mohtadi (liten och mörk chefsredaktör på Bang) hördes knappt alls - synd - hon skriver så bra. Katri Linna (DO) var den som gav mening och djup i diskussionen. Hon lyfte fram den enskilda och strukturer som diskriminerar och nästan pekade på dilemmat i den svenska jämställdheten.

Det känns sorgligt att debatten ska urarta i ett bråk på dagisnivå mellan två småpojkar Claes Borgström (rött parti) och Anti Avsan (blått parti), när vi har sådana lysande viktiga röster som Agneta Stark, Paulina de los Reyes, Juan Velasquez och Drude Dahlerup.

Själv väljer jag att anse att jämställdhet är ett förlegat kvinnofientligt projekt, som syftar till att integrera oss alla i ett nationalistisk, rasistisk, smygkristen och homofobisk enighet.

Uh-oh - nu sa jag för mycket igen. Jag blir inte bara hatad av Sverigedemokrater och antifeminister, utan även hatad av en och annan vit feminist. Jag som är invandrare ska vara tacksam att jag får finnas här i detta, världens mest jämställda land (nästan). Och jag får lära mig hålla käft.

Frigan

2009-03-06T15:08:00.009+01:00

Jag läste en bra artikel i Uppsalatidningen (nej inte UNT) om friganer nyss - två unga tjejer som genomsöker matbutikernas sopor efter kastat, men ätbar mat. En gång hittade de 20 paket brieost, en annan gång 40 avokado - de berättar att de blir lyckliga när de hittar rariteter som ingefära eller haloumi. Uppsalatidningen beskriver friganism som en subkultur som bygger på antikonsumism. Tur att det är ett politiskt medvetet val! Tänk om det hade handlat om fattigdom (usch och fy!!!!!!).

Några av oss är särskilt lämpade för friganism och jag tycker att jag är en av dem. Jag har noll bacillskräck, jag äter allt. Och jag menar allt. Hade jag serverats råttfoster i Kina, hade jag smakat. Jag tycker att man kan äta en annan människa om man inte behöver döda den, hundar och katter är hur mumsiga som helst. Att jag saknar dessa spärrar kan ha att göra med barndomsupplevelser i Indien och Pakistan, där jag, mina bröder och mina kusiner smög iväg till marknader och letade efter godsaker bland flugtäckta getkadavrer... Eller så är det min Mammas förtjänst, som i efterkrigstidens spår (Norge), lärde mig att man skrapar mögel av brödet - så blir det helt okej, eller min morbror som skakade på gamla mjölkpaket: "akkurat som kulturmelk!", eller min morfar som värderade mat utifrån kaloriinnehåll: att skära bort fläsksvål var i det närmaste omoraliskt (han hade ju varit internerad i tyskt fångläger).

Men framför allt har jag en speciell matlagningsbegåvning: jag kan göra en riktig god middag på nästan vad som helst. En begåvning som tog mig till semifinal och final i tävlingen "Årets Hemmakock" två år i sträck.

Jo, hade friganism funnits när jag var som fattigast hade jag anslutit mig bums. För 14 år sedan, när jag som ensamstående mamma som levde på socialbidrag i en lägenhet som slukade alla matpengar, hade jag andra strategier. I Göteborg på MacDonalds på Kungsgatan kan man gå genom och ut på Grönsakstorget på baksidan. Jag brukade dra barnvagnen genom och skanna av borden efter övergivna brickor. Såg jag något, satte jag mig diskret och mumsade på lite pommes frites och kanske en överbliven bit av en Big Mac. Nog skämdes jag då. Jag berättade i alla fall inte om det (även om jag många gånger funderat på skriva en bok om hur man lever som ensamstående mamma på 1000 kr/månad).

Jag har blivit välmående, har råd med ny mat. (Bästa tips för att undvika fattigdom är ju att hitta sig en man. Gärna en med jobb.) Men jag skulle kunna tänka mig vara med i en studiecirkel, kanske skriva en receptbok, med, för och om friganer. Är du frigan? Hör av dig så kan vi spåna idéer!

Hanna Sahlberg i Kina

2009-03-05T10:00:00.004+01:00

Hanna Sahlberg är radiokorrespondent för SR i Kina och den bästa utrikeskorrespondent i radio eller tv. Klicka på länken och lyssna på några av hennes reportage.

Jag reste, studerade och arbetade i Kina i omgångar mellan 1986 och 2002. En liten del av mitt hjärta är alltid kvar, men min relation till Kina är långt från oproblematisk. Jag har alltid tänkt att det mest problematiska är hur man behandlar Uigurer, Tibetaner och vissa andra minoriteter (inte alla), men problemet är mer komplicerat än så och Hanna lyckas alltid sätta ord på vad det är som är komplicerat. Hon rör sig mellan enskilda människors vardag och det stora politiska och berättar om väsentligheter och småsaker. Varje reportage är en värdefull pysselbit som jag tror är lika relevant för de av oss som har rest kors och tvärs över landet såväl som den som aldrig varit där.

Tack Hanna för detta! Jag önskar bara att det fanns en tvilling i Indien som kunde sätta lite ord på vad det är som gör att min relation till min pappas hemland känns så problematisk.

Taramosalata

2009-03-03T12:45:00.005+01:00

My recent posts have been political, so I thought I'd throw in a bit of food for all you fans who only read my blog for the recipes (i.e. Anna P in Modena). I made the most amazing taramasolata from scratch yesterday. It must be one of the scrummiest things I've ever eaten. If you think smoked fish roe is your cup of tea - give it a go!

First you get some smoked dried mullet roe (bottarga in Italian/ avgotaraho in Greek). You might get it at a good delicatessen, at your local supermarket (if you live in Greece or Southern Italy for example). Me, I got it from my husband (yes, I have one of those... and the house... and I'm saving up for the dog and the Volvo), who got it from a friend.

Peel of the wax and cut the roe in slices and soak in plenty of cold water (in fridge) overnight. Pour off the water and mash with a fork. Squeeze in half a lemon and blend with an electric whisker or something else that will fluff (it's sort of a mayonaise thing). Whisk and add about 300 ml of oil (I used sunflower, because it's what I had). The mixture will get pretty solid, so you can add a bit of water. When it looks and tastes right, add a crushed clove of garlic and some chopped parsley and freshly ground pepper. Serve with bread and/or salad. I hope you love this as much as I did!

Feminist-bashers are crawling out of the woodwork

2009-03-03T11:34:00.006+01:00

...a handful of those men - and quite a few women - who orgied on the general media feminist-bashing in 2005 - just before media decided that the best strategy was just to ignore us (the feminist-bashers scared the poor journalists I imagine), have been having a field day after Annika Lantz's claim that men dominate in the Swedish TV series Antikrundan (the Antique Road Show).

For those of you who don't know Annika: she is a brilliantly funny comedian and radio host. She is more or less my age (40-ish) and has been my idol and cicerone through the complexities of existence in this odd culture since I moved to Sweden - i.e. in the late 1980s/early 1990s and her voice went out over P3 every morning.

In the reader comments to Aftonbladets article she is accused of being:

- arrogant

- egocentric

- silly

- embarassing

- overbearing

- outdated/old

Me, I think she is gorgeous, funny, self-effacing and pretty damn young (almost a year younger than me!!) - in other words a babe.

And Annika - if you read this - I'd be happy to have dinner with you and listen to you laugh at your own jokes all evening.

Let's abolish Christmas!

2009-02-27T10:26:00.007+01:00

And while we are at it we might as well abolish all those other religious (as well as nationalist and political) public holidays: Easter, Ascenssion Day, Sweden's National Day, Labour Day, International Women's Day (oops that's not a public holiday). Actually I think I'd like to abolish New Year's Day and Midsummer Day (my favourite public holiday) while I'm at it. And why on Earth is Sunday everybody's day off?

It's not that I don't like Christmas. I do. I love the food, the presents, the lights, the trees, the carols and I really don't mind a baby Jesus or two to remind me why we are celebrating. But we'd celebrate even if it wasn't a public holiday. Then we wouldn't have to force everybody who didn't want to celebrate to stay home in misery. Every Labour Day I feel really sorry for the poor capitalists forced to stay home from work - though most of them are probably doing what I am doing: staying in bed, nursing a hangover from the party the night before.

When we have abolished Christmas, we can let everybody pick their own holidays - perhaps 10 per person per year (or 60 if we are replacing Sundays as well). Me - I'd pick International Women's Day the 8th of March, Midsummer, Labour Day (to recover from my hangover). And I'd pick Christmas.

No tampons. Period. Menstrual cups with or without Lady McBeth moments

2009-02-26T09:59:00.007+01:00

I read a wonderful article about menstrual cups in a South African online newspaper, the Mail & Guardian online. (That I found the article at all, is one of the joys of having a ridiculous number of international friends on my Facebook account). I am a moderately aware environmentalist (i.e. absolutely hopeless) and I have wondered once or twice about the ecomonic and environmental consequences of a billion (my guess) menstruating women in the world. I saw these menstrual cups at Feministisktiskt Forum in Stockholm last year - Hallongrottan were selling them (if I remember correctly). They cost over 300 kronor - that is 30 Euros or 40 USD, which I thought was a bit steep (not knowing whether they work etc.), but after reading the article I am reconsidering. Do any of you - my dear readers - have experience (or heard from anyone else) of menstrual cups? Drop me a line!

-----

Okay - now I've ordered one from www.menskopp.se

For those of you who want info in Swedish - I found this article in Aftonbladet

Reclaiming feminism

2009-02-24T08:44:00.002+01:00

Feminism is not (or perhaps I should say not very) controversial among for example Swedish politicians today: both the former and current prime ministers (men) describe themselves as feminists. The Swedish women's movement has a long and eminent history that a lot of politicians (and other prominent Swedes) see themselves as a part of - but it is important to remember that the movement has been (a) a movement for Swedish women and (b) a movement that grew from a specific historical context.

Some feminists here would say that some activists (and other groups) were historically ignored - because of the colour of their skin, because they were lesbian or in some other way different from the majority of women. Me, I prefer to believe that we were just forgotten. Sometimes it seems we are still forgotten. Perhaps we need to be noisier and keep reminding the world that we are still here.

Att bli feminist

2009-02-11T21:34:00.005+01:00

Mitt tidigaste feministiska minne var när jag var barn... 10? 11? Jag fyllde diskmaskinen, städade i köket som en god dotter och undrade varför min mor aldrig ställde sådana krav på mina två bröder. Min mamma fällde en spydig kommentar om feminister. Hon uttalade sig sällan om politik, men just feminister upprörde henne. Jag - som tyckte om att provocera sa: "men jag är feminist!" Jag minns hennes chock, den oro i hennes blick. Jag tror inte att jag visste vad en feminist var (eller så förstod jag bara lite vagt). Jag minns den skam jag kände: min mamma som hade offrat sitt vuxna liv för att vara hemma med sina tre barn. Hon som inte hade jobbat, som hade varit hemma för att vi behövde henne (tyckte hon). Jag var för stolt för att kännas vid min skam. Så fick jag lära mig bli feminist...

Några böcker på svenska för den som vill veta mer om intersektionalitet

2009-02-11T09:30:00.004+01:00

"Maktens (o)lika förklädnader - kön, klass och etnicitet i det postkoloniala Sverige" - Paulina de los Reyes, Irene Molina och Diana Mulinari (red.), Atlas 2005

"Intersektionalitet" - Paulina de los Reyes och Diana Mulinari, Liber 2005

"Olikhetens paradigm - intersektionella perspektiv på o(jäm)likhetsskapande" - Paulina de los Reyes och Lena Martinsson (red.), Studentlitteratur 2005

"Vit governmentalitet: 'invandrarkvinnor' och textilhantverk - en diskursanalys" - Anna Lundstedt, Arbetslivsintitutet (2005)

"Feminism utan gränser - avkoloniserad teori, praktiserad solidaritet" - Chandra Talpade Mohanty, Tankekraft (2003)

"Kors och tvärs - intersektionalitet och makt i storstadens arbetsliv" - Ewa Gunnarsson, Anders Neergaard och Arne Nilsson (red.), Normal (2006)

Kan du rekommendera flera? Tipsa mig gärna!

Kongress 2009

2009-02-09T12:03:00.003+01:00

Vi hade Fi-kongress i Uppsala - Såååååå kul!!! Jag vet inte riktigt vad det är som gör dessa kongresser så spännande. Det känns ju som när jag hade kalas som barn - fast utan tårta: jättemånga fantastiska människor på samma plats samtidigt. Nu efteråt är allt tyst och lite tomt och jag undrar varför jag inte bor i ett feministiskt kollektiv med fester varje helg. Vad det egentligen inte det jag ville i livet? Varför rann just den idén ut i sanden?

Nåja... Jag återgår till pianot och operasjungandet och försöker njuta av fördelarna med att bo i egen villa, med egen trädgård (stor), och en alldeles egen kärnfamilj som inte störs av det oväsen jag för.

Röd mjölk!

2008-12-04T17:25:00.002+01:00

Jag blir så upprörd över tanken att mina barn får lättmargarin och lättmjölk på skola/dagis. Hur kan det vara bättre än riktiga grejer???

Till de som tycker att margarin smakar bättre än smör, frågar jag: Har ni några fungerande smaklökar???

Till de som tycker att blå mjölk smakar bättre än röd, säger jag: Varför inte då späda ut röd mjölk med vatten? Både nyttigare och billigare!!!

Johan

2008-11-29T17:17:00.004+01:00

Jag tror absolut inte att man behöver vara 13, kanske inte ens tjej för att förälska sig i söta, skuttiga Johan. Han kan faktiskt sjunga... alla fall minst lika bra som Per Gessle och Joakim Thåström. Han är snyggare. Ja, han är nog min idol ändå.

Fettkriget

2008-11-16T21:04:00.005+01:00

Så är det det där med fettkriget... Fettbra med fett tycker jag - helst mättat. Det är på tiden att vi får ett paradigmskifte.

Kvinnoforum

2008-11-16T20:44:00.006+01:00

Hemkommen från Australien hittar jag Kalla Faktas reportage om Kvinnoforum och Bam Björling. Som de flesta i RC-världen är jag inte förvånad: alla anade ugglor i mossen. Tyvärr drar Bam med sig i träsket en massa kompetenta och engagerade kvinnor som - inom Kvinnoforums/Xists verksamhet - försökte göra världen till ett bättre ställe...

Obamafever

2008-11-07T09:11:00.003+01:00

Here in Australia, everybody seems to be celebrating Obama's victory in the presidential elections... Possibly the atmosphere is the same all over the world.

Me? Even I shed a tear of joy. Would I have been as happy if Hillary had won? Probably not...

On the other hand, it would be nice to see Nancy Pelosi as the next president of the United States.

Freakonomics...

2008-10-20T14:10:00.005+02:00

...av Levitt och Dubner är fantastik läsning - oavsett om du är ekonom eller inte. För ett 10-tal år sedan var jag på en föreläsning som hölls av en engagerande talare från Kairos Future om hur man kan spå framtiden genom statistik. Freakonomics handlar i mångt och mycket samma sak. Och just nu gör det mig både orolig och lite deppig:

Jag vill så gärna att Obama ska vinna presidentvalet. Det var ju skönt att höra att Colin Powell går emot sin partikollega och stödjer Obama, men jag undrar om det hjälper. I Freakonomics (sid 84 i min utgåva på engelska), visar Levitt och Dubner hur många vita väljare ljuger inför frågan om vem de kommer att rösta på. De ger exemplet i NY borgmästarvalet 1989 mellan David Dinkins (svart) och Rudolf Giuliani (vit). Dinkins fick 15% mindre av alla röster än valundersökningar hade förutspått. Jag antar att 15% räcker för att McCain ska vinna - i så fall är Paddy Power helt ute och cyklar. Vore jag benägen att lägga pengar på vinnaren, hade jag spelat på McCain. Tyvärr tror jag att den dolda rasismen är större i USA än vi anar.

På samma tema visar Levitt och Dubner på hur väljare är mer benägna att rösta på rasistiska kandidater än de vill ge sken av. De ger exemplet när David Duke från Ku Klux Klan ställde upp till Senatvalet i USA. Så många som 20% av alla väljare kan ha dolt det faktum att de tänkte rösta på Duke.

Ser vi inte detta även i Sverige? I 2006-års val till riksdagen gjorde SD otippat bra i från sig med nästan 3% av svenska väljarröster. Vi i F! fick ynka 0,68% - trots att det såg ut att gå mycket bättre för oss. Tyvärr tror jag att vi får räkna med att det även i fortsättningen kommer att finnas gott om SD-väljare som inte vågar komma fram ur garderoben.

För alla ni osäkra feminister där ute säger jag bara: Var modiga! Rösta rosa!

8 av 10

2008-10-10T10:37:00.004+02:00

påverkas av finanskrisen, men de flesta av oss vet inte riktigt hur... Själv är jag civilekonom, men ändå så vet jag inte. Jag tror att räntan kommer att gå ned (vilket är bra för mig eftersom jag har stora huslån), men på kortsikt kanske räntan går upp (vilket är ju dåligt eftersom mina lån är obundna); Jag tror att värdet på aktier och fonderna går ned rejält - men jag vet inte om jag påverkas - har aldrig köpt aktier och allt hinner återhämta sig ändå innan jag går i pension; Jag är i fastighetsbranschen och det är klart tråkigt om ingen har råd att köpa fina lägenheter i skidorter, å andra sidan, kanske alla som sålt sina aktier vill köpa skidlägenheter, kanske alla arbetslösa Volvoarbetare och aktieanalytiker vill sätta sprätt på sin A-kassa i Björnrike i vinter.

Börsnedgång slår aldrig jämt - som tur är. Kanske vinnarna blir de fattigare i världen (och i Sverige) som aldrig köpt en aktie. Vi håller alla hårdare i våra plånböcker, men för dem av oss som är vana att hålla hårt i tunna plånböcker, kanske det inte är så tokigt. Så klart förstår jag att en världsomfattande lågkonjunktur påverkar oss alla på något sätt, men finns det en "trickle down" effekt när konjunkturen går upp: det vill säga att de rika blir relativt sätt rikare, så kanske det även finns en "trickle down" effekt när konjunkturen går ned: de rikare blir relativt sätt fattigare. Eller är detta bara önsketänkande?

Smör är bäst!

2008-10-09T20:18:00.003+02:00

Få saker upprör mig lika mycket som margarin. Karin Ahlborg slår ett slag för smör - (heja Karin!) och margarintillverkarna (Becel, Flora, Lätta osv.) blir säkert mäktigt provocerade. När jag står i mataffären nuförtiden och plockar varor i min vagn, kan jag inte låta bli att tänka på hur varje sak har tagit sig dit. Jag föreställer mig bananernas resa från plantager i Centralamerika i båt till Europa, jag föreställer mig kor som mjölkas och tetrapakmaskiner i stora hallar, jag föreställer mig fisk som fiskas till frysbåtar, jag föreställer mig packmaskiner och lågbetalda maskinoperatörer. Sen köper jag popcorn som man poppar själv (aldrig mikropop), jag köper hela fiskfilléer i frysdisken (aldrig pinnar), jag köper grönsaker och gör min soppa (och inte ett pulver jag kan blanda), jag köper smör (aldrig margarin). Jag har - som de flesta som läser denna blog - en fruktansvärd påverkan på miljön, men jag tröstar mig ändå med att när jag handlar mat, är jag aldrig mer medveten om den.

Börser, banker och krispaket

2008-10-02T09:19:00.004+02:00

Peter Norberg, doktor i etik på Handelshögskolan skrev en lysande artikel i Expressen om hur börskraschen och finanskrisen är orsakad av en sjuk mansideal. Jag känner mig tacksam varje gång någon härleder mänskliga kriser till mänskligt beteende - i detta fall hänsynslöshet och girighet - och inte till något vagt organiskt som t.ex. marknadens krafter. Och, genom att Norberg så tydligt härleder detta mänskliga beteende till ett mansideal som samhället (dvs vi) skapar, öppnar han också för lösningar.

Börsoron i Sverige är genuin och för många småsparare befogad. Pengarna bara försvinner ur systemet. Institutionerna (fondförvaltare m.fl.) är hjälplösa inför krisen. Men i det långa loppet är det institutionerna som bär ansvaret att ändra på de sjuka mansidealen. Kanske behöver vi en riktig börskrasch för att detta ska bli av.

För den som inte vill dras med i börskarusellen kan man ju alltid lägga pengarna i madrassen eller - gör som jag gör - Satsa på fastigheter.

10 minute chantrelle soup

2008-08-22T12:13:00.004+02:00

Even scrummier (at least if you love chantrelles)

200 g of fresh or a generous fistful of dried chantrelles/kantareller - (funkar med båda skogs- och trattissar)

generous knob of butter

50 cl (5 dl or a pint) of water

1 1/2 - 2 chopped mushroom stock cubes (depending on how salty you like your soups)

2 tablespoons flour

A generous dash of white wine (e.g. 1 dl)

3 dl double cream (vispgrädde)

Black pepper

Fry the fresh chantrelles in butter until the water has evaporated and the mushrooms are starting to brown (ser du inte på trattisarna förståss). If you are using the dried variety, förväll first (what ever that is in English) them in boiled water (take 2 of the 5 dl of water). Then fry. Add the flour, fräs for a bit then add all the other ingredients, serve and enjoy.

5 minute spinach soup

2008-08-22T12:06:00.004+02:00

You wouldn't believe how unbelievably delicious this is (provided you eat spinach of course).

200 g (a small packet) of frozen chopped spinach (hackad spenat)

50 cl (5 dl or about a pint) of water

1 1/2 - 2 chopped vegetable stock cubes (start with 1 1/2 and add the last half if the salt is OK)

A pot of creme fraiche (2 dl) - the high fat variety (mine says 34%)

Bit of ground black pepper

Mix it all and boil it up and voilà!

Yummy-scrummy sallad dressing

2008-08-19T13:17:00.003+02:00

1 garlic clove (mashed)
Juice of 1/2 lemon
salt and pepper
mix the above then add 2 dl vispgrädde (double cream).

If you are worried about all the calories, you should probably not be reading this blog at all...

Easy-peasy fish sauce

2008-08-19T13:07:00.003+02:00

You have to try this. It works with almost any fish (even the finger variety) - though possibly not that well with surströmming...

1 tub (2 dl) creme fraiche (the high fat sort)
1 fish stock cube
1 teaspoon dried tarragon (dragon på svenska)

Chop the stock cube. Mix all the ingredients in a small saucepan. Heat. This is seriously yummy. If you don't like eating fish. serve the sauce with steamed veggies (broccolli for example).

Ibland blir man glad...

2008-07-29T16:46:00.002+02:00

Det blev jag då jag läste Anders Ehnmarks artikel "Hitom barbaren" i Expressen där han pratar om "en molande rasism som sällan debatteras". Jag kan känna mig ofta oroad över den indignation som finns i de kommentarer som följer artiklar som antyder att det kan finnas rasism i ett land som Sverige, som är så generöst, tolerant mot utlänningar osv.

Det är märkligt att jag ofta känner att det är så få i detta land som tycker att det finns en rasism som genomsyrar så mycket av alla människors vardagar och upprätthålls av så många: journalister, politiker, tjänstemän och vanliga människor - människor som kanske ser sig själva som svenskar och därför anser sig ha en självklar rätt till detta område vi kallar Sverige.

A nightmare in Torregaveta

2008-07-22T17:15:00.001+02:00

The image of two Roma girls drowned on a beach in Torregaveta haunts me. Of all the nightmares I have this is the most regular: my daughters drowning in my sleep.

Were the Roma girls drowning cries ignored? Can a beach full of tourists ignore this? I would have jumped in the water - tried to do something. Every Italian I know would have jumped in the water. Unfortunately the Italians I know weren't there.

I wonder what I would have done seeing the bodies on that beach; Left silently under a shadow of desperate hopelessness? Wailed in anguish? Raged at the absent authorities? The Italians I know - and I know many - would not have continued their picnic on the beach. Can these girls have been ignored because they are Roma? It seems to horrific to be possible.

Yet somewhere here (in Italy) and somewhere in Sweden and somewhere in every other country in Europe (every other country everywhere) there is a world I don't know. And the world is massive, and it votes; votes for Berlusconi and Bossi, Le Pen and Haider (och Sverigedomokraterna förståss). The Guardian reports on an Italian survey that show 68% of the population want all gypsies expelled. To where I wonder?

Xenophobia i rampant on the Internet - on comments and blogs I occassionally see in Swedish, Italian and English. They open a window to a very scary parrallel world to my own and I wonder what those two girls and their families know of that world.

Fyra fruar och en man

2008-07-11T08:54:00.003+02:00

"Fyra fruar och en man" av den fantastiska dokumentärfilmaren Nahid Persson (hon som gjorde "prostitution bakom slöjan") sändes i svt i går. Om du inte har sett det, klicka på länken: det finns kvar på "svt play" i 30 dagar. Nahid ger fantastiska inblickar i Irans bakgårdar. Jag önskar att hon kunde göra flera nedslag i andra vardagar. Det känns som att vara voyeur i en udda peep show... inte helt moraliskt, men kul.

My favourite atheist

2008-06-18T09:36:00.003+02:00

(and such a cutiepie) is Derren Brown. Watch "The system" on Youtube on gambling or watch "Instant conversion" on faith - he converts atheists/agnostics - really quite scary. (The Youtube clips are part 1 of several, so you'll have to look for the continuation.) It's all a question of manipulation and mind control. On the other hand I knew that, so I wasn't much of a convert.

Allt detta spelande..

2008-06-18T08:52:00.003+02:00

Är det bara jag som tycker att det är obehagligt med all reklam för spel? Bingo, Poker, V65, Oddset, Trisslotter, Harryboy, Betway... statligt- eller privatägd - allt bara för att tjäna pengar på människans skrock. Det är som tro på gud och religion, men med vinstintresse och utan goda avsikter (okej - jag undantar Bingolotto och Postkodlotteriet).

Jag undrar om ateister är mindre benägna att spela. Någon som vet?

...och så saknar jag brittiska tv-program

2008-06-17T08:16:00.003+02:00

Varje vecka dimper det ned nya paket med böcker, CD och DVD från Amazon.co.uk. Tur det. Vad skulle livet vara utan en livlina från denna konstiga Sverigebubbla till världen utanför. Ofelia och jag tar oss genom flera säsonger Doctor Who, Little Britain och Catherine Tate (som är lite som Little Britain, men bättre).

Denna vecka har vi faktiskt även tittat på lite svensk TV. Fotboll förståss (Isoldes val: I love you, ich liebe dich etc.). Sen har SVT kastat in några brittiska pärlor: Secret Smile med David Tennant (AKA Doctor Who) som är superläskig och Sugar Rush som är superläcker. Men jag måste ha hunnit bli väldigt svensk över de senaste 25 åren, för att en sak stör mig: de super. Inte bara det! de röker! Ofelia är 14 och jag skruvar på mig lite när de 15-åriga tjejerna i Sugar Rush halsar vodka och röker. Jag läste att de tar ecstasy i ett avsnitt... hoppas vi är på semester. Secret Smile handlar om vinpimplande 30-åringar.

Ofelia säger att hon ska bli nykterist (som Björn Gustafsson). Min egen tonårstid handlade om att halsa vodka och röka (vi hade inte Björn Gustafsson), 25 år senare är detta vinpimplandet en del av livet. Jag skäms lite för min kultur och samtidigt skäms för att jag skäms... Jag får nog ta mig ett glas vin fast klockan är bara 09.00...

Things I miss from the UK:

2008-06-11T14:08:00.002+02:00

- the pub

- strangers who chat with me for no particular reason

- shopkeepers and taxi drivers who call me "luv"

- mouldy bathrooms

- night nurse (the lethal green liquid variety that makes having a cold okay)

Om mäns våld som ett kulturellt problem

2008-05-08T21:11:00.004+02:00

Jonas Dolls debattartikel i Aftonbladet är modig och viktig. Debatten om mäns våld har i stor utsträckning drivits fram av de (kvinnor) som ser en potentiell förövare i varje man. Genom att våldet kopplas till den manliga kroppen, könsorganet, hormonerna, fråntas varje man (och kvinna) ansvaret för mäns våld. Män är ju då trots allt bara djur… de föddes ju så.

Vilken förtvivlat svår position för alla män som inte misshandlar eller våldtar!

Anders Eklund, Josef Fritzl, Wayne Nelson Corliss m.fl. må vara sällsynt grymma, men runt dem har funnits vanliga män och kvinnor som sett tecken på övergrepp och inte gjort något. Fritzls hyresgäst förstod att det lilla flickebarnet Elisabeth våldtogs av sin pappa och han gör inget. Fritzl skyddas av en våldskultur skapad av män och kvinnor som ger makt och handlingsutrymme till den (man) som är mest skräckinjagande, den (man) som hotar med våld.

För att komma till rätta med våldet, behöver vi se problemet som kulturellt. Att söka svaret i det biologiska är att säga att det inte finns någon lösning. Ser vi problemet som följd av en kultur som ger våldsamma män makt, då är våld en följd av våra handlingar (eller brist på handlingar). Då bär vi alla ett ansvar och vi sitter alla på lösningen, som män och kvinnor, som föräldrar, som kompisar, arbetskamrater och medmänniskor.

Kall morotssoppa

2008-05-08T14:10:00.000+02:00

50 g pinjenötter
1 bit (ca 25 g) färsk ingefära
2 st vitlöksklyftor
300 g späda morötter
2 dl vatten
½ tsk salt
2 dl iskallt vatten eller 10 isbitar
saft från ½ lime
svartpeppar

Rosta pinjenötter i en stekpanna utan fett. Skala och hacka ingefära och vitlök. Skala och skär morötterna i bitar. Lägg ingefära, vitlök och morötter i en kastrull med 2 dl vatten och salt. Låt koka på låg värme i 20 minuter.

Mixa morotsblandningen med drygt hälften av pinjenötterna i en mixer. Tillsätt ytterligare 2 dl vatten eller isbitar. Smaka av limesaft och svartpeppar. Låt stå i kylen. Garnera med rostade pinjenötter vid serveringen.

Bursdagskringle

2008-05-08T13:18:00.000+02:00

(or Norwegian birthday pastry)

7 ½ dl flour
2 tsp cardamom
50 g sugar
50 g yeast
3 ½ - 4 dl milk
250 g salted butter

300 g icing sugar
50 g whole almonds with peel (chopped)

To do on the evening before:
Mix yeast, cold milk, cardamom and sugar. Add flour and mix well. The consistency should be quite sticky (stickier than bread dough or vetebrödsdeg). Put in the fridge for about ½ an hour.

Roll out the dough into an oblong on a floured work surface – this is likely to be tricky the 1st time, because the dough is so sticky (use a knife and spatula to scrape all the dough that sticks to the rolling pin and the work surface). Cover 2/3 of the dough with 1/3 of the butter. I use a cheese slicer to slice the butter. Fold the oblong in three and then in three again (as you would a smördeg or wienerbrödsdeg). Repeat this procedure twice until all the butter is used up. (I usually use a little more than ½ a packet of butter).

Take out the largest oven tray (långpanna) that will fit in your oven. Form something suitable- for example 2 facing Cs that become a figure of 8, is traditional, but if you are artistic you can try something else (perhaps a 41). Remember – the dough will expand to more than double so you need a lot of space around.

Leave overnight.

First thing in the morning (before the birthday girl has woken up):
Turn the oven on to 225°C. Mix icing sugar with a little water to a thick paste. Chop almonds. Put the kringle into the oven for 20-25 minutes or until golden brown (the time depends on your oven). Spread the icing onto the hot kringle, sprinkle with chopped almonds and serve hot in bed.

Cook some daal

2008-05-08T12:36:00.001+02:00

2 dl red lentils (masoor daal)
½ tsp haldi (turmeric)
2 tsp salt
8 dl water

½ dl oil
8 cloves of garlic, sliced in thin slices
2 tsp whole jeera (cumin seeds)
1 dl fresh chopped dhaniya (coriander)

Wash the daal in plenty of water (take out any stones!). Boil the daal with haldi and salt in water for about 30 mins.

Heat the oil in a small saucepan and when hot add the garlic. As the garlic starts to brown add the jeera. Pour the hot oil and spices into the daal, add the chopped dhaniya and serve with basmati rice.

Aloo Gobi (Yellow potatoes with cauliflower)

2008-05-08T11:22:00.000+02:00

3 onions
1 dl sunflower oil
1 tsp haldi (turmeric)
1/2 tbsp curry powder
1/2 tbsp whole or ground jeera (spiskummin)
1/2 tbsp ground dhaniya (coriander seeds)
5 large cloves of garlic
a piece of ginger (roughly the weight of the garlic)
2 tbsp tomato purée
1 dl water
2 tsp salt
1/2 dl dried coconut
2-3 large potatoes
1 large cauliflower
2 chopped fresh green chillies (optional)
1 dl chopped fresh coriander

Make your base. Add coconut, the potatoes (in cubes), the cauliflower (in small flowers) and the green chilli. Cook until potatoes and cauliflower are soft (add a little extra water if necessary). Add coriander just before serving. Serve with basmati rice.

How to cook a curry

2008-05-08T10:30:00.000+02:00

If you are anything like me, you won't survive long without a good curry. You can either buy a take-away or make your own... I have heard that people buy mixes or frozen ready-made curries, but I have quite honestly never tried. I find that cooking a curry is therapeutic.

To make a good curry, you will need to start with a base. When I make 2-3 curries at a time I usually start with one pot of onions, split them after they are fried up into several pots and then somewhere in the process of throwing the spices in, I individualise each pot by varying the spices and the other ingredients.

I serve curries with chapattis (recipe will follow one day) and/or basmati rice. For breakfast or brunch I fry eggs (drop the rice).

Make a base:
Start by frying a ridiculous amount of finely chopped onion in an equally ridiculous amount of oil in a large pot (preferably cast iron). I use sunflower oil, but any good vegetable oil (except olive oil) will do. Don't be stingy, the onions should swim!

Fry the onions on a fairly low heat for a long time until they are brown. They should be really brown, almost on the burnt side, and not just transparent. At this point you can divide the onions between several pots.

Spicing curries is very individual: My parents base their curries on haldi (turmeric), paprika and chilli powder. Personally, I often drop the paprika and use dhaniya (ground dried coriander seeds), jeera (cumin, eller spiskummin på svenska) and ordinary curry powder. If I use chillies (which I don’t when cooking for the children), I use fresh ones. Use quite a lot of spices (unless you are very sensitive). Fry the spices with the onions for a minute or two and then add a bit of water.

Now I add most of the fresh spices. I use garlic and almost always use fresh ginger (finely chopped or grated). I also add tomato purée (tinned or fresh tomatoes are fine) and salt, occasionally I throw in dried coconut or even cream. The garlic is non-negotiable (my earliest memories of India are me and my cousins peeling mountains of garlic), but the garlic may be added early or late in the cooking process depending on what sort of taste you want to achieve. If I use fresh coriander (I do if I have it), I add it right at the end – more as a garnish than a spice.

Now you have your bases you can start adding the rest of the ingredients. Some veggies, fish and liver cook quickly, so if you are doing several curries, wait with the quick ones until you are almost done.

....artikeln i Alba 1997

2008-05-07T14:56:00.000+02:00

http://www.alba.nu/Alba1_97/Zakia.html
Jag har bara blivit snyggare med åren.

Om småfeminister

2008-05-07T14:31:00.000+02:00

För drygt 11 år sen skrev jag en krönika i Alba. Till min förtjusning såg jag att den fanns kvar på nätet.

Jag har bytt landsdel och fortsätter med min små rädda-världen-projekt. Många små projekt har det blivit över åren: för ensamma mammor, kvinnliga småföretagare på landsbygden, arbetslösa kvinnor med invandrarbakgrund i storstan. Projekten blir fler och fler, föreningarna fler och fler – Enastående Föräldrar, Kalabalik, Feministiskt Initiativ och Interfem.

Jag skriver fortfarande dåliga protokoll, jag glömmer att spara kvitton, att betala räkningar. Jag är fortfarande en dålig människokännare och en urusel arbetsledare. Jag trivs som alltid bättre bakom datorskärmen med idéerna än på styrelsemöten… men många styrelsemöten blir det.

Min dotter Isolde vill bli en prinsessa när hon blir stor, helst Askungen. Jag är Snövit (eftersom jag har kort mörkt hår). Det är ju tur. Jag vill också vara prinsessa.

Under valet 2006 blev min då 12-åriga dotter Ofelia väldigt engagerad i F!s valkampanj – hon delade ut flygblad på stan och sjöng schlagerdängor med Sofia Karlsson på valvakan. Hon hade en djup insikt i feminismens grundprinciper som hon förmedlade förståss till lillasyrran: tjejer är bäst, de förtjänar mest och Fi är det ända parti som delar ut rosa ballonger. 3-åriga Isolde bär stolt F!-knappar på gallonisarna och knyter ballonger till barnvagnen och frågade sin dagisfröken:

Jag är feminist…
Min syster är feminist…
Min mamma är feminist…
Min pappa är feminist…
Är du feminist?

Jag fick aldrig veta vad hennes dagisfröken svarade.

På 11 år har jag lyckats rädda väldigt lite av världen, men föräldrarkooperativet Kalabalik står kvar på Gråberget i Göteborg och i en av Uppsalas förorter har två små feminister börjat med sina små rädda-världen-projekt…