Tal 8 mars 2012 - Stora Torget i Uppsala

Vi marscherar idag, under parollen " Krossa patriarkatet”

– Detta är mitt ansvar!

För kvinnors skull, för mina döttrar, för min mamma. För tjejkompisar och för transkompisar. För kvinnor över hela världen. För feminismens skull och för solidaritetens skull.

Jag firar 8 mars 2012, för att jag vill tala om motstånd, jag vill tala om vår ständiga kamp mot patriarkatet, mot rasism och mot förtryck.

Jag vill tala om solidariteten med feminister på gator och torg i kampen mot ett patriarkat som i form diktaturer, vapenförsäljare och exportörer världen över. Jag vill tala om kampen mot en regering som under ledning av Reinfeldt och Bildt cyniskt stödjer diktaturer.

Genom vapenexport stödjer vi i Sverige förtryckande regimer i Saudiaarabien, i Bahrain, i Pakistan. Diktaturer som är i krig mot den egna kvinnliga befolkningen som gör motstånd.

Att vara feminist är inte lika med rätten att kräva ett nytt kök. Det är inte lika med rätten att välja vem som ska göra vinst på min hemtjänst - Carema eller Attendo.

Det är inte lika med rätten att jobba över två timmar idag, för att betala en annan att städa och passa mina barn.

Den feministiska kampen är en revolutionär kamp och oupphörligt strategiarbete.

Att vara feminist är att göra motstånd och föra en ständig kamp. För många kvinnor i världen och i Sverige innebär denna kamp otrygghet, ofta förföljelse, ibland tortyr.

Jag vill hylla alla kvinnor i världen som för en kamp mot diktaturer och förtryckande regimer och jag vill hylla alla de kvinnor som flytt. Särskilt kvinnor som kommit till Sverige och lever utan papper, under hot om våld och utvisning. Denna dag är VÅR dag. Alla kvinnors dag.

Jag vill hylla alla mina partikamrater, kvinnor, män och transpersoner i Feministiskt initiativ. Jag vill särskilt hylla Fi-Uppsalas studenter som fick Fis genom-tiderna-största valseger i kårvalet. Om 1 maj är arbetarrörelsens dag, är 8 mars VÅR dag. Denna dag är feministernas dag.

Jag vill hylla mina feministiska systrar i Interfem – Alla unga tjejer som för kampen mot sexism och rasism varje dag. Jag vill särskilt hylla Rita Creighton som dog i förtid för fem år sedan. Hon kom till Sverige från medborgarrättsrörelsens USA, och var min hjältinna i den svenska kampen mot rasism och sexism och för lesbiska kvinnors rättigheter – hon var min syster i en feministisk revolution. Denna dag är VÅR dag. Den tillhör alla kvinnor som migrerat till Sverige.

Jag vill hylla alla oss som är här idag, och alla andra aktivister, som för kampen och motståndet varje sekund i våra dagliga liv.

Min vision är ett samhälle fritt från rasism där alla människor respekteras och har lika villkor, ett samhälle fritt från diskriminering och ojämlikhet. Ett samhälle vi alla oavsett om vi fötts i Sverige eller flyttat hit, bygger tillsammans.

Krossa patriarkatet – Det är ditt ansvar också!

Pereto konsult - Jag startar företag!

Tjänster för små företag och föreningar

www.pereto.se

Det kan vara svårt för ett litet företag eller en liten förening som inte har en anställd administratör att hinna sköta ekonomiarbetet i organisationen. Jag kan hjälpa till och med den allra minsta förening till en låg kostnad. Om du är ensamföretagare på heltid eller deltid kan du ägna dig åt det du vill medan jag sköter allt det administrativa arbetet åt dig.

Har ni projektidéer? Genom dynamiska workshops kan jag hjälpa er formulera och förankrade era idéer inom och utanför organisationen. Jag ser var och hur ni kan få finansiering för den verksamhet ni vill driva. Jag kan vägleda er i hur ni kan utforma miljö- och antidiskrimineringsplaner och hur ni kan integrera lärande utvärdering från starten.

När ni väl har fått finansiering och ska komma igång med ett projekt kan jag hjälpa er hålla projektet på rätt kurs genom att vara en mentor eller handledare för projektledare. Tillsammans kan vi lägga upp en plan för projektets uppföljning och utvärdering.

Redovisning

- bokföring, bokslut och skattedeklaration

- utbetalningar, projektadministration och fakturering

- företags- eller föreningsstart och registrering

Projektdesign

- projektplanering och finansiering

- miljö- och antidiskrimineringsplan

- handledning för projektledare och ensamföretagare

Utvärdering

- följeforskning

- löpande projektuppföljning

- lärande utvärdering

Ta gärna direkt kontakt med mig om du vill veta mera om hur jag kan hjälpa ditt företag eller förening eller om du känner någon som kan ha nytta av de tjänster jag erbjuder.

Tfn: 076-024 32 44 eller maila: info@pereto.se

Ain’t I a woman? The campaign for undocumented women's rights to protection from personal, institutional and structural violence

Summary of an address given by Zakia Khan from Interfem the feminist antiracist think-tank Feministid tulevad kell kolm conference in Tallinn, Estonia, 27 November 2010.

In the first part of this talk I will give you the background and motivations for starting Interfem and some of the ideological origins of antiracist feminism in Sweden. I will start by covering a number of the central concepts and ideas that are the focal point of our think-tank. I will discuss institutionalised and structural racism and the “invisibilisation” of racist structures and practices, and why we never talk in terms of gender equality, integration, diversity and multiculturalism. I will compare the concepts of anti-racism and contra_racism: Can a white person be antiracist?

In the second part of this talk, against the background of the concepts and ideas I have presented earlier, I will discuss the violence undocumented migrant women face and the institutionalised racism that let society – that is to say those individuals privileged with citizenship – accept and ignore the vulnerability, violence and appalling conditions undocumented migrant women face.

If you are expecting sob stories of individual plights, I am afraid you will be disappointed. The issues here are not the plight of unfortunates, but the dehumanisation and “invisibilisation” that our legal frameworks and institutional practises create for a group marked as inferior through collective condemnation based on notions of class, race, skin-colour, and the inferiority of certain religions, which, in Europe, is almost always Islam.

Antiracist feminism

Anti-Racist Feminism is characterized by an intersectional approach that asks: In a world permeated by structures of domination and oppression how do such social constructs as racism and sexism interact?

As the name suggests, anti-racism is implicitly based on the rejection of the multicultural approach, which overwhelmingly focuses on the celebration of ‘difference’ and culture without challenging power and injustice. By asking us to tolerate differences, the multicultural approach is incapable of going beyond the assumption that human beings can be assigned to discrete groups which posses a natural set of different characteristics.

Intersectionality

Intersectionality is a term we can use to describe how various socially and culturally constructed categories of discrimination interact on multiple and often simultaneous levels, contributing to systematic social inequality. Intersectionality holds that the classical models of oppression within society, such as those based on race/ethnicity, gender, religion, nationality, sexual orientation, class, or disability do not act independently of one another; instead, these forms of oppression interrelate creating a system of oppression that reflects the "intersection" of multiple forms of discrimination.

Structural, cultural, institutionalised and racialised violence

Structural violence is a form of violence based on the systematic ways in which a given social structure or social institution harms people by preventing them from meeting their basic needs. Institutionalized elitism, ethnocentrism, classism, racism, sexism, adultism, nationalism, heterosexism and ageism are some examples of structural violence. Structural violence and direct violence are highly interdependent. Structural violence inevitably produces conflict and oftendirect violence, including family violence, racial violence, hate crimes, terrorism, genocide, and war.

Cultural violence

'Cultural violence' refers to aspects of culture that can be used to justify or legitimize direct or structural violence, and may be exemplified by religion and ideology, language and art, empirical science and formal science. Cultural violence makes direct and structural violence look or feel "right," or at least not wrong.

Colonial Mentality

Is the idea that people, once subject to colonial or imperial rule, latch onto physical and cultural differences between the foreigners and themselves, leading some to associate power and success with the foreigners' ways. This eventually leads to the foreigners' ways being regarded as the better way and being held in a higher esteem than previous indigenous ways. In much the same fashion, and with the same reasoning of better-ness, the colonised may over time equate the colonisers' race or ethnicity itself as being responsible for their superiority.

White privilege

Whiteness refers to the cultural, historical and sociological aspects of people identified as white, and the social construction of whiteness as an ideology tied to social status. There are social, political, and cultural advantages accorded to whites. These advantages seem invisible to most whites, but obvious to others: whites are carefully taught not to recognize white privilege, as males are taught not to recognize male privilege.

Who decides what racism is?

Q: Who has the right to define racism? A: The individuals who feel themselves aggrieved. I can illustrate this issue with the examples of the Swedish debate initiated by the ice-cream “Nogger Black”. 94.9 % of Aftonbladet's readers thought that the name was not racist; and the “Nigger Quarter” in the Swedish town Karlstad.

Quoting the official response of the the National Land Survey: “it is unlikely that many people perceive the name as offensive.” The response goes on "Rather, one should perceive the name as an exotic and imaginative".

A liberal politician: “There is an old name, and if we continue to remove names that some feel offended by it will in the future we will have an immensely poor cultural history.”

“Anti-Racist solidarity is achieved only when basic conditions for self-definition, self-activity, and community organization have been met… It may be defined as the conscious coordination of anti-racist commitment and action across ethnonational and racial boundaries. Put another way, effectiveness in anti-racist mobilization depends on the ability to make allies. What is living and useful about the rather debased construct of multiculturalism, what is politically meaningful about it, can be identified with this concept of solidarity." – Howard Winant, The World is a Ghetto

Question: How does one deal with white privileges and positions of difference and how does one combat racism if there is no united anti-racist movement?

Undocumented migrant women and violence

Traditionally undocumented migrants have been represented as male workers, and women have only been considered as migrants in the context of family reunification. The “invisibilisation” of women migrants means that many of the rights abuses and violence to which they are subject are under-reported or ignored.

Gender-related persecutions and violence may be the cause of women’s decision to migrate, but gender-related violence may not be recognised as a basis for protection in the country to which they migrate. Female migrants face additional risks while attempting to reach their destination. These include:

• Sexual harassment and violence by border guards or fellow migrants

• Being coerced to provide sexual favours in exchange for safe passage for themselves or fellow migrants

• Engaging in sex for survival or protection from violence when they are stranded in transit and without livelihood alternatives.

For undocumented migrant and refugee women who are victims of violence, insecurity is reinforced by a lack of protection afforded by the relevant national authorities. At the same time the interaction of gendered and racial discriminations mean that violence against them is not recognised or not taken seriously. Institutional and structural racism may also prevent police and judicial authorities from recognising or taking seriously forms of racist and sexist violence.

Violence against women may encompass the following:

• Physical, sexual and psychological violence occurring in the family, including battering, sexual abuse of female children in the household, dowry-related violence, marital rape, female genital mutilation and other practices harmful to women, non-spousal violence and violence related to exploitation

• Physical, sexual and psychological violence occurring within the general community, including rape, sexual abuse, sexual harassment and intimidation at work, in educational institutions and elsewhere, trafficking in women and forced prostitution

• Physical, sexual and psychological violence perpetrated or condoned by the State, wherever it occurs.

In Europe, undocumented women face legal and structural barriers which prevent them from having access to essential services such as accommodation, health, education and workplace protection. Systematically exposed to abuse, they risk deportation if they contact the police, are denied access to women’s shelters and are unable to obtain financial assistance granted to victims of violence. The systematic abuse facing undocumented women caught up in Europe’s ‘fight against irregular migration’ remains hidden in the eyes of policy makers.

The network No One is Illegal (Ingen människa är illegal) in Sweden works to provide practical support to undocumented migrants and refugees. In the campaign Ain’t I a woman? for undocumented women's rights to protection from personal, institutional and structural violence, a number of organizations, among others the feminist antiracist think-tank Interfem, collaborate to demand amendments in legislation so that:

• The Violence Against Women Act takes precedence over the Aliens Act.

• The Aliens Act is clarified to ensure a legal practice in which women's asylum claim in itself be regarded as sufficient evidence to lead to permanent residence in the asylum procedure.

• Undocumented women involved in a criminal investigation are granted temporary residence permits during police investigation or court proceedings.

References: http://aintiawomankampanjen.wordpress.com/
http://www.picum.org/

Om vi förstatligar Saab gör vi en insats för att rädda både Trollhättan och världen

Staten pumpar in pengar till ett företag som förblöder. Det är dags att gå in och köpa Saab. Inte för att rädda bilindustrin utan för att rädda de 4000 anställda, 800 underleverantörerna och Trollhättan. Vad skulle det innebära? Dels att staten garanterar löner under en övergångsperiod, dels att staten betalar leverantörsskulderna. Under tiden kan staten gå in med investeringsstöd som kan leda till jobb i andra branscher och andra sektorer.

Men OM vi (skattebetalare) blir nya ägare till Saab, kanske vi ska fundera på att behålla företaget. Då kan vi göra det den svenska bilindustrin inte förmår göra på egen hand: ställa om produktionen så att vi får de bilar vår värld behöver.

Som etanolpionjär har Saab varit med och skapat miljöförstörelse, matbrist och fattigdom i världen. Miljöbränslemålen i EU och USA har lett till stigande priser på majs och socker som används till produktion av etanol. Den kraftigt ökande efterfrågan har fått många av världens jordbrukare att styra om från mattillverkning till biobränsletillverkning. Detta har lett dels till urholkning av en biologisk mångfald, dels till matbrist och prisökningar. Många länder förmår inte producera tillräckligt med mat för sin egen befolkning.

Det är möjligt att öka matproduktion, säkra matsuveränitet, sänka matpriser, minska fattigdom och undernäring globalt om man kan få till en omställning av biobränsletillverkning. Köper vi (skattebetalare) Saab kan vi ställa om tillverkningen till miljöhållbara bilar som inte förstör världsekonomin, det vill säga bilar som drivs på biogas och el.

Uppsalas gågata

Jag undrar alltid nuförtiden när jag smyger förbi människor på Uppsala gågata vem av er röstade på Sverigedemokraterna.

Du kassörskan i Hemköp? Du med så fina örhängen precis som min mammas som älskar. Jag lyckas inte fånga din blick trots mitt finaste leende: Var du en av dem?

Du busschauffören? Du som stirrar rakt fram och inte ser tjejen i hijab som ber dig öppna mittdörrarna för tvillingvagnen. Jag vill springa fram och ruska om dig: Var du en av dem?

Du korvgubben? Du som så vänligt vänder dig till den tysktalande herren bakom när min kompis frågar om en korv utan fläsk. Viktigt att ta hand om turister men säg mig: Var du en av dem?

Du lilla damen? Du som blir så arg på de arabisktalande barnen i biblioteket. Klart man ska säga ifrån när någon är högljudd i bibliotek men kan jag ändå få fråga: Var du en av dem?

Du killen på torget. Du med den grönsvartvita flaggan som inte vill släppa flygbladet jag grabbar tag i. Du din patriot. Skrik på mig och mitt barn om du vill. Din röst skrämmer oss inte. Vi tänker göra nationellt motstånd också.

Vi vrålar ut vår rätt att vara här – nu och för alltid. Vi intrigerar mobiliserar organiserar rustar oss för krig. Vi vrålar ut vårt vrede på Uppsalas stora torg. Vi marscherar Uppsalas gågata upp och ner.

Du kassörskan busschauffören korvgubben lilla damen. Ta en knapp en banderoll en megafon. Marschera med oss! Kom bli vår kamp!

-----

Detta är en krönika jag skrev tidigare i år åt Föreningen för utvecklingsfrågors tidning i ett nummer om främlingsfientlighet och rasism

Svenska kränkningar av mänskliga rättigheter

FLYKTINGPOLITIK. Vårt samhälle genomsyras av maktstrukturer. Patriarkala, nyliberala och rasistiska strukturer definierar vem av oss som befinner sig i centrum och vem som befinner sig i periferin.

Människors rättigheter kränks konstant världen över samtidigt som ett fåtal privilegierade grupper gynnas. Vi behandlas olika på grund av våra kön, vår hudfärg, vår sexualitet och vår funktionalitet. Klasstillhörighet och status som medborgare eller icke-medborgare påverkar och begränsar våra liv, vår hälsa och vårt skydd mot förtryck.

Men detta går att förändra.

Vi måste göra gemensam sak och agera tillsammans mot ojämlikhet som genomsyrar våra liv. För den som inte reagerar mot förtrycket är i allra högsta grad med och upprätthåller det.

Den 19 januari utvisades 20 irakier till Irak med tvång, trots skarp kritik från Amnesty International och FN:s flyktingorgan UNHCR. Utvisningen skedde efter det att Europadomstolen beslutat att det inte är tillräckligt för en asylsökande att hon eller han kommer från ett särskilt utsatt område i Irak, som Mosul eller Bagdad, eller att personen är kristen, för att beviljas uppehållstillstånd.

Det är många med oss som under den gångna veckan har upprörts av Migrationsverkets agerande och Europadomstolens beslut.

Migrationsverkets ageranden är ständigt föremål för upprördhet. Det är oacceptabelt och fruktansvärt att Sverige gång efter gång kränker de mänskliga rättigheterna och inte tillgodoser det skyddsbehov som asylsökande personer har. Sverige utvisar människor till tortyr och till döden. Var finns humaniteten och solidariteten?

Feministiskt initiativ (Fi) har en vision om en fri och rättvis värld. Men så länge världen är präglad av orättvisor såsom krig, tortyr, miljökatastrofer, statligt förtryck, förföljelse, fattigdom, våld, hot, sexuella övergrepp och rättslöshet kommer det att finnas människor som väljer att söka skydd i ett annat land.

Sverige har förbundit sig att följa FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och Genèvekonventionen om flyktingars rättigheter. Fi menar att Sverige måste ta sitt ansvar och efterleva dessa.

Helena Svensson, Sissela Nordling Blanco & Zakia Khan

Publicerat i UNT 2011-01-30

(Jag vet att det var ett tag sedan, men jag tänkte försöka samla allt på bloggen så att jag slipper googla mig själv för att hitta alla debattinläggen).

A god of bots?

Every time someone blesses me with their god I feel touched. I am generally blessed with a Christian or Muslim god, but I have secretly hoped someone would bless me with several of their gods simultaneously. It hasn't happened yet (maybe one of my cyberfans will one day).

I've been trying to get my router to work. (As always, my belief in my technical abilities is overinflated). I ended up on a chatline with the manufacturer's support in the US. After a few minutes of cyberchat it dawned on me that I was communicating with a robot. Just to test, I tried flirting. Sure enough - the robot did not flirt back, but continued with its trouble-shooting list. After a bit it solved my problem. "Thank you robot" I wrote. "Thank you" replied the robot "Have a nice day and God bless".

Only an American manufacturer would mix religion up in all this I thought, but I felt oddly touched. Does the robot see something out there in cyberspace we don't see? Does it have contact with a cybergod watching over all things technical? (That would explain a lot). I wonder if I could get the robot to bless my dysfunctional printer...

Papperslösa kvinnors rätt till skydd

Tal på demonstrationen för amnesti i Uppsala 2011-03-20

Jag står här för de som inte får komma till tals i Sverige. Man uppskattar att det finns 25 000 till 35 000 papperslösa. Dessa människor får aldrig komma till tals i Sverige. De skyddas inte av svenska lagar. De har varken rätt till sjukvård eller bostad. De saknar personnummer och de finns inte i statistiken. Utan personnummer i Sverige finns man inte.

Sverige har skrivit på FNs konvention för mänskliga rättigheter. Men en person som ”inte finns” har inga rättigheter i Sverige. Rätten till hälsa är en grundläggande mänsklig rättighet för alla i Sverige – men inte för en människa som ”inte finns”. Alla i Sverige har rätt till bra mat, boende, och rimliga arbetsvillkor – men detta omfattar inte de personer som ”inte finns”.

Sverige ligger sämst till i Europa när det gäller mänskliga rättigheter. FN:s särskilda rapportör till rätten om hälsa, Paul Hunt, har riktat kraftig kritik mot den svenska regeringen som vill lagfästa ett system som är orättvist och diskriminerande. Lagen diskriminerar. Lagen kränker grundläggande mänskliga rättigheter och den svenska regering cyniskt vägrar att se detta.

Papperslösa kvinnor faller utanför det svenska rättssamhället.

En kvinna som utsätts för misshandel och våldtäkt ska göra en polisanmälan – men inte om hon är papperslös. Då kastas hon ut ur landet innan polisen gör en utredning och mannen som utsatt kvinnan för misshandel går fri. Det finns förövare som vet detta och konsekvent utnyttjar denna kunskap och sin maktposition för att skrämma, råna och utpressa. Förövare som hotar, våldtar, misshandlar och utsätter papperslösa kvinnor för utpressning är ofta väl medvetna om att kvinnorna riskerar att arresteras och deporteras om de rapporterar. Kvinnor som blir drabbade har ingen chans att försvara sig eller få hjälp eller skydd från polisen. De tvingas inte bara i gömma för svenska migrationsmyndigheter, men tvingas också gömma sig från människor i sin egen närmiljö.

Papperslösa saknar rätten till hälsa.

Papperslösa har bara tillgång till så kallad ”omedelbar vård”, men även för detta måste de själva stå för hela kostnaden. Papperslösa kvinnor som inte sökt asyl har tillgång till preventivmedel, abort och mödravård men bara om de kan betala för det. Och i varje kontakt med vården hänger utvisningshotet över dem.

Prislappar:

• 1 600 kronor för ett läkarbesök
• 500 kronor för att träffa barnmorskan vid ett tillfälle
• 2 000 kronor för ett ultraljud
• 12 000 kronor för en abort

En normal förlossning kostar runt 30 000 kronor – men om en förlossning leder till komplikationer för barnet eller mamman kan det bli sexsiffriga belopp. Papperslösa kvinnor avstår från att söka vård, inte bara av ekonomiska skäl utan också av rädsla för att sjukvården skall rapportera dem till polis eller migrationsmyndigheter.

Ett exempel från verkligheten:

En kvinna som är våldtagen – blir då smittad av HIV – blir då gravid – har inte råd till abort – har inte råd till mödravård – först efter förlossningen får profylax för att hindra smittöverföring till barnet. Risken att hon blir utvisad hängde över henne under tiden på sjukhuset. Hennes öde låg helt i händerna på vårdpersonalen. Ett telefonsamtal till polisen hade räckt för att hon skulle utvisas.

Sverige fortsätter att avvisa asylsökande med livshotande tillstånd. Dessa utvisningar måste stoppas.

Sveriges praxis innebär att en person kan avvisas om behandling för sjukdomen finns i mottagarlandet. Men Migrationsverket och migrationsdomstolarna tar inte hänsyn till om behandlingen är sämre och i praktiken inte tillgänglig. Om vården i mottagarlandet finns kan i många fall bero på den avvisades religion, etnicitet, kön, politiska uppfattning. I många fall är vården är alltför kostsam för att i praktiken vara tillgänglig.

I kampanjen Ain’t I a woman kräver vi att: Kvinnofridslagen överordnas utlänningslagen så att alla kvinnors rätt till skydd står över hot om avvisning. Vi kräver att: En kvinna som flyr från ett krig, en kvinna som flyr från tvångsgifte eller könsstympning ska ha rätt att få asyl i Sverige. Och vi kräver att: En kvinna som utsätts för allvarliga brott som misshandel och våldtäkt ska kunna stanna här tills domen faller.

Stöd kampen för papperslösa kvinnors rätt till skydd!

Mäns våld mot kvinnor är global

Frågan om hedersrelaterat våld har uppmärksammats mer och mer i Sverige under de senaste tio åren. Debatten i det mediala rummet och inom forskningsvärlden tog fart efter morden på Pela, Sara och Fadime, vilket ledde till att frågan lyftes till den politiska agendan.

Mellan 2003 och 2010 har regeringen satsat 250 miljoner kronor på politiska åtgärder, bland annat jourboenden, handböcker, förebyggande arbete just riktat mot det så kallade hedersrelaterade våldet (Nationellt Centrum för Kvinnofrid, NCK, 2010). Har detta hjälpt?

Begreppet hedersrelaterat våld är omdebatterat. Debatten har emellanåt varit både upprörd och högröstad. Det som har lett till debatt och oenighet är främst hur man förklarar våldet. Det finns olika förklaringsmodeller till problematiken med det hedersrelaterade våldet, man kan identifiera tre huvudlinjer med olika förståelser av, och förklaringar till våldet: kulturellt perspektiv, könsmaktsperspektiv, intersektionellt perspektiv (NCK 2010).

Många diskussioner kring hedersproblematiken har handlat om frågor om ”vi och dom”. Kulturella förklaringar har bidragit till en uppdelning i samhället där ”invandrares våld” ses som kulturspecifikt och den ”svenska mannens” våld inte ses som så. Detta är problematiskt och stigmatiserar "invandrare" som våldsammare än "svenska män" med förklaringen att det är "deras kultur" som orsakar detta.

De kulturella förklaringarna har bidragit till föreställningar om det hedersrelaterade våldet som väsenskilt från övrigt mäns våld mot kvinnor och har även gett bränsle åt rasistiska organisationers argumentation. Samtidigt så ser vi att hela debatten om hedersrelaterat våld och förtryck har bidragit till ett synliggörande av en tidigare inte så uppmärksammad utsatthet.

Feministiskt initiativ (Fi) vilar på en könsmakts-och intersektionell förståelse. Utifrån denna utgångspunkt menar vi att hedersvåld inte är väsenskilt från övrigt våld, men att det däremot finns specifika kännetecken så som dess kollektiva karaktär. Fi menar att mäns våld mot kvinnor är ett strukturellt problem som existerar över hela världen, och det är inom ramen för denna analys vi återfinner våldet som är utfört i hederns namn.

När Yakin Ertürk, FN:s dåvarande speciella rapportör om våld mot kvinnor, besökte Sverige år 2007 lyfte hon fram att det är viktigt att inte endast stanna vid frågan om varför, utan istället betonade hon att undersöka och diskutera hur hedersrelaterat våld tar sig uttryck. Att fokusera på hur våldet ser ut är förvisso viktigt, men det är fortfarande relevant att titta på "hedersfrågan" utifrån olika förklaringsmodeller, för det är en ideologisk skillnad i hur vi ser på det och följden blir att åtgärder kommer att se olika ut.

Vad händer om man helt sonika slutar diskutera om "heder"? Vi menar att termen ”kollektivistiskt våld och förtryck” är ett användbart uttryck för det våld som vi här talar om här, eftersom det är just kollektivt våld och förtryck det handlar om. Poängen med att alls använda ett specifikt begrepp för våldet och utsattheten är, tänker vi, att belysa de kollektiva, patriarkala strukturerna som förtrycker och begränsar. Det som är specifikt är att det är flertalet personer (inte sällan familjemedlemmar/släktingar) som förtrycker och utövar våldet. Att tala om "kollektivistiskt våld och förtryck" möjliggör en diskussion om vilka specifika karakteristika våldet har och det bidrar till att ifrågasätta fördomen att våldet skulle vara en "invandrarspecifik" företeelse som inte finns i det "svenska" samhället.

Helena Svensson & Zakia Khan

Från Dala-Demokraten 2011-03-24

Sverige vinner igen!

Svenskar säljer mest vapen i världen räknat per person. En ny sammanställning av Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen visar att Sverige toppar listan över vapenexport per capita under 2010, före Israel och Ryssland.

Trots att Sverige enligt regelverket inte får exportera vapen till länder som grovt kränker de mänskliga rättigheterna, säljer vi vapen till diktaturer och regimer som grovt kränker mänskliga rättigheter. Regimstyrkor i Tunisien, Saudiarabien, Bahrain, Kuwait och Oman har under de senaste två månaderna skadat hundratals och dödat dussintals demonstranter som krävt politiska reformer, mänskliga rättigheter och demokrati. Svenska vapen har exporterats till alla dessa länder. Riksdagen har antagit riktlinjer som skall vara vägledande för regeringen och Inspektionen för Strategiska Produkter (ISP) när de fattar beslut om export av krigsmateriel. Eftersom riktlinjerna lämnar utrymme för tolkningar, är det inte ovanligt att ISP godkänner export trots att köparstaterna kränker mänskliga rättigheter eller är indragna i konflikter. Den svenska regeringen skriver om Pakistan att ”bristande rättssäkerhet, godtycklig myndighetsutövning och diskriminering av kvinnor och minoriteter är vanligt förekommande i det pakistanska samhället. Tortyr förekommer och dödsstraff tillämpas”. Trots att Sverige enligt regelverket inte får exportera till länder som grovt kränker de mänskliga rättigheterna, låg Pakistan på tredje plats 2009 på listan över de största vapenexportdestinationerna.

Trycket från vapenindustrins lobbyister på regering och riksdag är stort. Hösten 2010 släppte Svenska Freds en rapport vid namn ”Så snurrar vapenkarusellen”, där det beskrivs hur före detta statsminister Göran Persson och före detta riksdagspolitikern Alf Svensson genomfört en aktiv lobbykampanj för svenska vapenexportörer. Perssons PR-kampanjer har inte förts under titeln ”lobbyist”, utan som ”före detta statsminister och partiledare (S)”. Vapenexportörerna fick anledning att fira när regeringen öppnade en ny myndighet augusti 2010 med uppgift att ”stödja svensk försvarsexport”. Bara det första halvåret fick Försvarsexportmyndigheten 38 miljoner kronor i skattepengar för att marknadsföra svenska vapen.

En del av de vapen som exporteras från Sverige är särskilt avsedda för mjuka mål, det vill säga människokroppar. Dessa vapen gör inte skillnad på soldater eller civila. Offren är ofta kvinnor och barn. En klusterbomb innehåller hundratals mindre sprängladdningar i olika storlekar och modeller som sprids över vidsträckta områden vid detonationen. Enligt fredsorganisationerna är 98 procent av de människor som skadas eller dödas av klusterbomber civila. 40 procent är barn. Många laddningar detoneras inte och fungerar därefter som landminor. Omkring 400 miljoner människor runt om i världen lever och jobbar i områden som i praktiken är minfält. Den svenska regeringen har ännu inte ratificerat Oslodeklarationen, ett internationellt avtal som förbjuder klustervapen.

Trots att svenska regeringen skriver om Pakistan att det är ett land med bristande rättssäkerhet och att diskriminering av kvinnor och minoriteter är vanligt förekommande, att tortyr och dödsstraff tillämpas, godkänner regeringen export av vapen till landet. Världsbanken uppskattar att det behövs ungefär 86 miljarder kronor för att uppnå jämställdhetsarbetet i världen som det är formulerat i Milleniemålen, vilket motsvarar 0,08 procent av världens militära utgifter förra året. I varje land stjäl global militär upprustning pengar från social upprustning, eftersom ökade militärbudgetar ger minskade välfärdssatsningar. Stridsflygplan står mot sjukvård och skola. Militär kapprustning står mot globala satsningar på miljömål och hållbar utveckling. Stopp för vapenexport från Sverige skulle inte innebära slut på krig eller slut på väpnade attacker mot civilbefolkningen i länder som till exempel Libyen, men världen skulle få en ledande vapensäljare mindre. Både alliansen och de rödgröna partierna säger sig vilja agera mot export av vapen till krigförande länder och länder som kränker mänskliga rättigheter, men detta räcker inte. Feministiskt initiativ vill ha ett omedelbart stopp för all vapenexport. Vi anser att skattemedel inte ska användas för marknadsföring av vapen, utan för att ställa om krigsmaterielproduktionen till civil produktion.

Länk till min debattartikel i UNT 21 mars 2011 Stoppa all vapenexport nu!

Min presentation som kandidat till posten som styrelseledamot i Feministiskt initiativ:

Jag förknippas mest nuförtiden, tror jag, med den feministiska antirasistiska tankesmedjan Interfem som jag, Rita Creighton och några andra fiare drog igång november 2006. Jag har bott en stor del av mitt liv i Storbritannien med en pakistansk pappa och en norsk mamma. Jag har även som barn bott ibland annat Norge och Indien, och som vuxen i Hongkong. Engelska är mitt första språk. Mitt politiska engagemang började i protesterna mot Falklandskriget på 80-talet. Jag var senare lokal kampanjsamordnare under gruvarbetarstrejken, studentpolitiker i Labourpartiet och aktivist i CND – Campaign för Nuclear Disarmament (kärnvapensmotståndet).

1994 grundade jag och några vänner Majornas Enastående Föräldrar i Göteborg – Där drev vi självhjälpsgrupper, en tidning, ett kulturkafé/soppkök och Kalabalik, ett föräldrakooperativt dagis för ensamstående föräldrar. Jag varit engagerad i lokala utvecklings- och miljöfrågor – t.ex. med ett bilkooperativ och med landsbygdsutveckling. Jag gick med i Fi april 2005 och har varit aktiv lokalt och nationellt sedan dess. Jag är utbildad ekonom och kulturgeograf och har varit doktorand och lärare inriktad på global handel och internationellt företagande (jag har - liksom Anders Borg - inte disputerat). Jag har arbetat bl.a. som projektledare i Enastående föräldrar i Göteborg, med arbetsmarknadsprojekt i Spånga-Tensta, som affärsrådgivare för kvinnliga företagare i Hedemora, med jämställdhet och integration på länsstyrelsen i Stockholm och som projektledare i Interfem.

Jag anser att feminism är kampen för rättvisa och mot alla former av våld – Våld mot kvinnor i och utanför hemmet, krig, rasism och alla former av kränkningar och förtryck. Jag anser att en av feministernas viktigaste uppgifter är att ifrågasätta samhällets strävan efter en ständig ekonomisk tillväxt – En tillväxt som vi bara kan uppnå genom att utarma jordens resurser och skapa bestående global och social orättvisa. Med min utbildning i national- och företagsekonomi, samt den förståelse jag har om Sveriges ekonomi och världsekonomin, har jag alla förutsättningar att bli den finanspolitiska talespersonen som Fi har saknat.

Om Interfem...

Jag skrev om Interfem i senaste numret av Arena. De ville ha ett personporträtt och i stället för att en journalist skulle intervjua, bad de mig skriva. Sedan omvandlade de det jag hade skrivit till en "intervju". Det var en sympatisk metod att undvika de missförstånd och felciteringar som ofta uppstår när en journalist tolkar det den intervjuade säger utifrån egna värderingar och åsikter (detta är ju inte journalisten fel förstås - Vi gör det alla).

Jag lyfte fram svenska kvinnoaktivisters etnocentrism. Är det för hårt att kalla detta omedveten rasism? (Jag skriver det inte. Jag säger det inte.)

Det märkliga med just det numret av Arena var att mitt (korta) porträtt följdes av en lång intervju med Ebba Witt-Brattström. Fascinerande.

Om jag tolkar det hon sa i intervjun (som kan vara feltolkad av Devrim som intervjuade), är hon på allvar övertygad att många unga feminister (som inte lyssnar på henne) och queerfeminister har helt fel. Hela intervjun var etnocentristisk (icke-vit feminism fanns inte i Sverige). Det är kanske så att hon inser att om hon kritiserar icke-svensk feminism då kommer sådana som jag att ropa "rasist!" och då blir allt väldigt obehagligt. (I kölvattnet av bråken kommer kanske hela den feministiska rörelsen att utplånas).

Vi är - båda hon och jag - helt uppfyllda av vår egen förträfflighet. Både hon och jag använde rampljuset vi erbjöds att tolka feminism som vi själv ville. Är jag så egotrippad att jag tror att just jag är i en position att ifrågasätta henne? Hon som är professor och genusexpert? Absolut! Jag (som ni som känner mig vet) är helt egotrippad. Jag tycker att det är kul. Dessutom tycker jag att det är just konflikt som för feminism framåt.


Jag skrev så här:


"Idén om Interfem kläcktes strax efter Feministiskt initiativs val 2006 av Rita Creighton - en hbt- och antirasistisk aktivist. Jag hittade på namnet, skrev visioner och stadgar och tillsammans samlade vi ihop en trupp. Namnet Interfem skulle vara en förkortning för ”internationella feminister”, men när Tiina Rosenberg berättade för publiken, när hon var inbjuden till ett seminarium våren 2007, att det kom från ”interfemme” – kvinnor emellan – kändes det lika rätt. [OBS: Tiina har inte alltid rätt]

Det var många tjejer med utländsk bakgrund som var aktiva i Feministiskt initiativ 2006, men det kändes som att vi saknade en gemensam strategi och ideologi. Ibland kändes det som att vi motarbetade varandra. Våra aktivistiska och feministiska erfarenheter skilde sig, men gemensamt för oss alla var att vi var osynliga i en vit svensk kvinnorörelse med Grupp-8-rötter och en övertygelse om att feminism föddes i Sverige. Vi ville börja skriva vår historia.

Vi vill omsätta akademiska teorier till konkret aktivism, syna och motverka rasism i kvinnorörelsen, homofobi i invandrarföreningar, islamofobi i hbt-rörelsen och mobilisera alla feminister som ser de kopplingarna.

När jag är mest optimistisk ser jag att det sker ett paradigmskifte i den feministiska rörelsen och där antirasistisk feminism är i centrum och där alla feminister förstår alla maktrelationer. Interfem ska finnas i intersektionen."

On Feminism and stuff

This blog has somehow turned out to be feminism in Swedish and food in English. Hmmm. It's a shame. It feels wrong. I think I'll have to try to do something about it.

- Cut out the food? (I mean, how many feminists are gluttons and how many gluttons are feminists?)

- Cut out the Swedish? (I mean, there are tons of really really good feminist blogs in Swedish and mine is mostly a lot of waffle.)

If I did just write about feminism and just wrote in English, I could be a sort of Feminist Voice of Sweden. I like that idea... There might already be one I suppose, but the chances are you haven't found it yet (or you probably wouldn't be here reading all my waffle).

Om jämställdhet & empowerment som onödiga ord

Facebookdiskussioner kan bli facinerande, ideologiska, filosofiska. Just nu verkar jag ha hamnat i två stycken. Båda rör sig runt innebörden av ord och hur orden formar idéer som sedan formar ideologi. Ideologi är den väg vi (eller kanske bara jag) tror kan leda till Utopi. Okej... jag kan inget om filosofi eller filosofer, jag följer bara mina tankebanar. (I bland vill jag övertala mig själv att jag inte läser historiens filosofer för att de är män, men antagligen handlar det mer om att jag är lat.)

Feminism är min ideologi - jag läste en gång (minns inte var) att problemet med feminismen var att det inte byggde på någon Utopi. Jag håller inte med. Alls. För mig är utopin tydlig. (Jag kommer till detta sen).

Orden jag har funderat över och debatterat om är jämställdhet och empowerment.

Jämställdhet

Jämställdhet (och jämlikhet) är saker som alla i samhället vill ha (många i samhället anser att vi redan har jämställdhet och jämlikhet), men begreppen har inget värde (1) så länge de inte pekar på var ansvaret för ojämnställdhet/ojämlikhet ligger, och inget värde (2) när begreppen döljer en globalt ojämn resursfördelningen som är mycket större än den ojämna resursfördelningen mellan kvinnor och män i Sverige.

På Feministiskt Forum i Stockholm förra året pratade Tiina Rosenberg om att jämställdhet har väldigt lite att göra med feminism och att vi måste sluta prata på jämställdhet om vi ska börja arbeta feministiskt. Jag började tänka på det... Som vanligt tror jag att hon är rätt (men jag är aktivist inte teoretiker, så det kan vara så att jag följer som ett får).

I den fantastiska valplattformen som vi/fi röstade fram i helgen räknade jag att jämställdhet nämndes 2 gånger i vår politik och diskriminering 18 gånger. Jag kände, intuitivt - tror jag... eller följer jag bara Tiina? (bäääää) att det var ett enormt framsteg. Nu måste jag resonera lite baklänges för att komma fram till varför jag tycker så. (Jag måste skriva ned allt på bloggen för att se om det fortfarande låter vettigt i morgon).

Det jag skrev på FB (i diskussionen jag startade) var ungefär så här: 'Diskriminering' är ett viktigt begrepp eftersom det pekar på var problemet ligger. Att vissa är diskriminerade. En kvinna som jobbar i vården påverkas av en struktur som systematiskt diskriminerar henne när hennes arbete ska värderas och lönesättas. En kvinna som bär 'slöja' är systematiskt diskriminerad av en arbetsgivare eller en struktur som arbetsgivaren kan använda för att inte anställa henne.

Jämställdhet (och jämlikhet) är saker som alla i samhället vill ha (många i samhället anser att vi redan har jämställdhet och jämlikhet), men begreppen har dels inget värde så länge de inte pekar på var ansvaret för ojämnställdhet/ojämlikhet ligger, dels inget värde när begreppen döljer en globalt ojämn resursfördelningen som är mycket större än den ojämna resursfördelningen mellan kvinnor och män i Sverige.

Förstår du som läser detta mitt resonemang?

Min feminism är en väg till en utopi. Utopi är en värld utan krig och våld, med en rättvis fördelning av makt och resurser, där vi ger mer tillbaka till jorden än vi tar ifrån.

Empowerment

Nu går jag till det andra fantastiska diskussionen. Den handlar om ordet empowerment. Ordet har dykt upp 3 gånger under kort tid i mitt liv så det måste vara mening att jag pratar om det. Jag och två andra Fiare jobbade med Fi-Uppsalas kommunplattform förr förra helgen. En (kär vän) sa att ordet "empowerment" var en av hennes favorita. Jag på mitt vanliga, orättvisa, elaka sätt körde över henne som en ångvält och sa att "empowerment" var ett fruktansvärt ord.

Jag tror att min reaktion var intuitivt - elakt ändå - (jag kan inte minnas att Tiina eller någon annan diskuterat ordet).

FB diskussionen startades av Yasri Khan (ny kompis men ingen släkt - från min nya favoförening Svenska muslimer för fred och rättvisa). Han startar diskussionen så här:

"They say that justice belong to the powerful... If thats true.. then our mission must to be to empower each and everyone of us" [fin tanke tycker jag].

Sen fortsätter diskussionen:

UY: equal power is the same as removing power perhaps that's what we need to do.

YK: then where is the justice?

UY: "Where might is master, justice is servant"

YK: So then if there is no might...then justice will serve no one?

UY: The quote implies that justice is subservient to might, whatever that may be. I don't actually disagree with you, empowerment plays a huge factor in the success of humanity. But like I said, by giving everyone power - we can remove the powers which prevent justice from prevailing.

ZK: Power is always relative and contingent. The priority must be to ensure justice for those without power.

DG: Giving everyone power eventually corrupts all. Empowerment is a misused term. There is no point being empowered if you are not free. Justice, the word has been commercially exploited.

ZK: I would say that freedom is also always relative and contingent, but justice is a constant.

SI: The world cries this rhetoric of liberation when all man really wants is safety, security and stability.

Visst är det en fascinerade diskussion?

Häromdagen snubblade jag på en liten hög med böcker som jag fick efter att Rita dog (sommaren 2007). Bl.a. fanns en bok som jag hade gett henne med ett helt kapitel om mig (tänk vilken egotrippad människa jag är!) Boken skrevs 1998 och heter "Ta makten över ditt liv! En inspirationshandbok i empowerment för kvinnor" (finns också ett jättebra kapitel om Inger Jalakas). (Tänk förresten vilken egotrippad människa jag är egentligen som berättar om gamla böcker skrivna om mig på min blog.)

I kapitlet ställer författaren (journalisten Jeanette Bäferfeldt) frågan om jag varit utsatt och känt vanmakt. Jag gav ett exempel (när jag levde på socialbidrag, hade nyfödd bebis och inte hade råd till kaffe). Jag minns hur irriterad jag blev över frågan. Jag kände mig fattig och irriterad vid tillfället jag beskrev för henne (och fruktansvärt kaffesugen), men kände jag vanmakt? Kände jag mig utsatt? Näpp. Jag hade ju gått till Konsum och snott kaffe om jag inte kunde få det på annat sätt. (Jag gick i stället gråtande till soss och mina krokodiltårar gav mig några extra kronor.)

Jag behöver inte att någon empowerar mig, jag behöver inte empowerar mig själv. Jag är powerful. Alltid. Jag behöver däremot lite mer pengar och vill gärna att den som sitter i maktpositioner makar på sig. Gör de inte det, så har jag ändå makten att knö mig fram. Knö mig före dem om jag vill.

Empowerment börjar från en punkt där man saknar power. Om jag aldrig har varit där, varför ska jag tänka att någon annan har gjort det? Min makt finns alltid med mig, men förutsättningarna att använda den är "relative and contingent" - relativt till andra personer och över tid, och varierande beroende på vilken situation jag vid just ett tillfälle.

Den svenska översättningen på empowerment (i alla fall vår översättning i bokprojekt #1) "egenmakt" är mycket bättre: Du har en egen makt! Ta makt över ditt liv! Ta makt över din värld! Go girl!

P.S. Tänk vilken egotrippad person jag är, som sätter igång två bokprojekt om makt så att jag får makten att bre ut mig och mina åsikter! (andra maktboksprojekt finns på www.interfem.se)

P.P.S. Glömde en sak: I boken (dvs. 1:a maktboken) säger jag: "Det skulle vara roligt med ett parti eller en förening som har åsikter som går i linje med mina egna." - Jag har ju båda... så fantastiskt livet kan bli.

Tankar om framtiden och främlingsfientlighet

I går var jag på ett ABF-föreläsning kring temat "Antirasismens nya utmaningar" på biblioteket i Uppsala. Irene Molina (docent, intersektionalitetsguru och debattör) samtalade med Stefan Jonsson om rasismens framväxt i Sverige och vad vi kan göra åt det.

Tanken att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen gör mig deprimerad. Tanken att det saknas konkreta strategier för att hindra detta gör mig deprimerad. Tanken att det saknas strategier för att motverka (ökande) främlingsfientlighet och islamofobi i andra partierna gör mig ännu mer deprimerad.

Jag var bedrövad över att jag var den enda person där från F! Uppsala på ABFs seminarium. Skärp er kollegor!

Har antirasismen blivit en icke-fråga? Det har kanske alltid varit det... Är det en medveten strategi? Är det en vänsterfråga kanske? Det känns som att den antirasistiska diskussionen förs snarare i socialistiska rum än i feministiska rum. Är det inte dags att vi tar plats där? Skapar fler och starkare allianser? Vi säger - t.o.m. jag har sagt - att feminism inte är en höger-vänster fråga. Jag börjar tänka om. Om jag får välja - kommer jag alltid att välja den antirasistiska kampen framför kampen för kvinnors representation i styrelserummen.

Den svenska rasismen

När jag kom till Sverige på 80-talet häpnade jag över hur vanliga människor kunde vara öppet rasister. Jag hade aldrig tidigare reflekterat över att vi - som växte upp i Storbritannien var förskonade från rasism, men vi var det. Okej, det finns rasism där också, men jag mötte aldrig något i närheten av den arrogansen, intoleransen och förtryck jag mötte i Sverige. Det har inte blivit bättre under de 25 åren jag varit här. Snarare sämre.

Islamofobin har ökat lavinartat sedan 11 sept 2001 - svenskar utan någon kunskap om Islam och utan att personligen känna en ända praktiserade muslim, Kvinnoförtryck? Ser man inte hur svenskar förtrycker kvinnor, barn... och alla de som inte är vita; vi som bryter när vi talar svenska (faktiskt mycket bättre än de flesta svenskar talar engelska); framför allt vi som inte är sekulära agnostiker/kristna? Läste du om Vellinge? Vet du att det finns liknade diskussioner på många ställen Sverige?

Det värsta av allt är att svensken i gemen inte märker något, utan kanske i stället tycker att det var helt förskräckligt när Fatuima Doubakil från Muslimska mänskliga rättighetskommittén inte tyckte att ”SD inte värre än Folkpartiet eller Svenska Dagbladets ledarsida” när det gäller att propagera för en antiislamisk politik. Att anklaga en svensk för rasism, islamofobi osv. är - tycker de flesta som inte utsätts för rasism och islamofobi - att gå för långt. SD är inte problemet.

Jag har hört svenskar säga att att prata om vithet är rasistiskt.

Bullshit, säger jag bara. Så länge vi behandlas som andra klassens människor, har vi all rätt att prata om vithet.

Media leder rasismens framfart, men då och då syns en ljusning. Såg du "Vår mörka historia" på TV4? Om inte, titta på TV4-play. Känner du Gustav Fridolin? Han är en god kristen, eller så är har helt enkelt en god människa - rar, karismatisk och inspirerande dessutom. Jag vill vara som Gustav Fridolin och jag tycker att du ska vara som honom också.

När jag träffar Gud, kommer jag att nominera Gustav till helgon. Träffar jag Allah först, föreslår jag till honom att han utser Gustav till profet.